Jag vill gärna se mig själv som en läsande människa. Jag älskar att uppslukas av en bok, det är få saker som slår det. Jag har en rätt ansenlig mängd böcker hemma och kan för mitt liv inte förstå att det finns hem där det knappt finns en enda bok. Böcker är både allmänbildande, livsnödvändiga och dessutom en jäkligt snygg inredningsdetalj om man nu väljer att se böcker på det sättet.

Men om jag ska vara riktigt ärlig vill tiden inte räcka till för så mycket läsning längre. Eller så här: det krävs en riktigt extraordinärt bra start på boken för att fånga mig och för att jag inte ska dissa den som ointressant. Dessutom har jag en ganska stor mängd klassiker i min bokhylla som antingen är olästa eller som jag inte riktigt minns vad de går ut på.

Jag har försökt åtgärda problemet med allt mindre tid för läsning med ljudböcker. Perfekt ju! Man kan göra en massa annat medan ljudboken spelar. Men icke. Det visade sig att jag inte minns ett skvatt efter tio minuter och måste gå tillbaka och lyssna om för att inte tappa tråden. Jag blev bara frustrerad och irriterad där jag tragglade fram och tillbaka i ljudspåret.

Nu har jag ändå hittat en lösning på problemet med olästa klassiker. Sveriges radio har en podd som heter P3 klassikern där man metodiskt går igenom titlar som Jane Eyre, Brott och straff, Stäppvargen, Räddaren i nöden, Röda rummet och så vidare. De marknadsför den som podden som går igenom de ikoniska böckerna man borde ha läst, läst men kanske glömt eller bara inte kommit sig för att läsa.

Tema, budskap och samhällelig betydelse tas upp på ett lättsamt sätt och av någon anledning glömmer jag inte vad de säger där. Kanske det är presentationen eller det lediga tilltalet. Hursomhelst känner jag mig både glad och bildad när jag lyssnat på ett avsnitt. Och jag kan alltid trösta mig själv med att jag åtminstone har varit en människa som läst väldigt mycket. Det är aldrig bortkastad tid eller kunskap.