Jag kliver in på Dollarstore i Norrtälje och möter säkert 150 kvadratmeter julpynt. Något förvirrad kollar jag på klockan där det framkommer att det bara är september. Återvänder till Åland, går in i en matbutik och ser chokladkalendrar fylla en hel hylla. Känner mig nu fullständig desillusionerad i tid och rum.

Högtidssäsongen är lång och flytande, det är jag fullt medveten om. Men kan vi ändå inte försöka ta det lite i kronologisk ordning?

Just nu pågår ju början på hösten – när den är som vackrast i sina sprakande färger – och det borde vara en helig säsong i sig. När vi tänder brasor, drar på oss stickade sockor, dricker varm choklad och sträckkollar serier. Nog måste det gå att slå mynt kommersiellt av det också? Det är en avdelning jag vill gå in i på en stormarknad så här i oktobers början!

En hylla med färdigkomponerade kit för en lyxig hemmamyskväll? Perfekt gå bort-present också om man lyckas samla krafter att socialisera med någon.

Och före jul kommer ju hur som helst ändå ett etablerat kommersiellt firande genom halloween. En sak i taget, tack på förhand butikerna! Spindelnät och fejkblod ligger före glittergirlanger och tovade tomtar i kalendern vill jag bara vänligt påminna om.

Jag vet inte om barn påverkas av att bli påminda om julen månader i förväg, men som vuxen blir jag onekligen det. Den pirriga, magiska känslan förtas helt när det inte finns en tydlig på- och avknapp. När känslan är mättad redan två månader före julgubben klampar in i farstun är något riktigt skevt.

Först veckan före lilla jul borde företagarna få tillstånd att slå på den gröna julknappen och gå bananer med försäljning och reklam. Då kan vi börja en gemensam julhets som håller i sig de där lagomlånga veckorna före allt lika plötsligt blåser över och vi vallfärdar till bageridiskarna och köper fastlagsbullar.