Varje vardag kör frivilliga ut matportioner från Röda korsgården till mariehamnare som beställt mat från köket. Arla Ljungqvist-Petersson är en av de frivilliga och under vintertid även ansvarig koordinator för att det ska finnas utkörare.
– Vi har två linjer, norra och södra och det är två bilar per dag som kör ut, säger hon.
Ålandstidningen följer med på en fredagsutdelning. 20 mottagare på södra linjen ska få lunchen levererad åtminstone till dörren av Arla Ljungqvist-Petersson.
Jonas Welander vid Björntjänster som driver restaurangen i Röda korsgården, säger att fredagens meny, ostburgare, inte faller alla på läppen men att man försöker variera utbudet.
– Husmanskost är populärast, när det är leverlåda, kåldolmar eller köttbullar.
Beställningarna för hemkörningen är i snitt 50 portioner per dag. Arla Ljungqvist-Petersson får en lista med beställningarna där det är angivet till vem och hur maten ska levereras. I en del fall ska man ringa på dörren och sedan gå, i andra fall ska man bära in maten och plocka fram den på bordet, helt efter önskemål och förmåga hos dem som beställt utkörning.
Brist på frivilliga
Arla Ljungqvist-Petersson har bott på Åland i drygt sex år. Hon har kört ut mat i cirka fem år.
– Det här blev ett sätt att lära känna Åland, vi kände endast få personer när vi kom hit och som pensionär är det svårare att få nya bekantskaper.
Bild
Det var via sociala medier som hon först fick upp ögonen för att det behövdes frivilliga som körde hem mat åt pensionärer. Då sköttes det av privatpersoner, men togs senare över av Röda korsets Mariehamnsavdelning.
När Arla Ljungqvist-Petersson började köra ut mat blev det ofta pratstunder med mottagarna.
– Vi kunde vara de enda som träffade de här människorna under dagen.
Under pandemin ändrades förutsättningarna, man fick inte vara 70 år fyllda för att dela ut mat. Från att ha delat ut mat en gång i veckan fick Arla Ljungqvist-Petersson dela ut flera gånger i veckan, eftersom många av de frivilliga föll för åldersstrecket. Då lämnade man också maten utanför dörren.
Nu är det brist på frivilliga som kör ut mat.
– Vi är 20 stycken som delar ut mat och vi skulle behöva vara fler.
Många pratstunder
Vi börjar rundan med Eva Bauer. Hon beställer mat alla vardagar, både till lunch och middag.
– Det är skönt att få varm mat till lunch, sedan är det bara att värma i mikron till middagen, säger hon.
Vi fortsätter rundan. Arla Ljungqvist-Petersson träffar inte alla på listan.
– Många har vant sig under pandemin med att få maten lämnad utanför dörren och vill fortfarande ha det så, säger hon.
De som delar ut maten har tystnadsplikt, man berättar inte vilka som beställer och vad man ser.
– Eftersom det är inom Röda korsets verksamhet ska man inte bara vara ett matbud, utan också prata med de som beställt mat om de vill det. Vi har möjlighet att prata eftersom vi inte har tidspress.
Men Arla Ljungqvist-Petersson erkänner att det ibland kan ringa någon och undra var maten dröjer, om det tagit för länge på ett tidigare ställe.
Ibland räcker det med att lämna lådan utanför dörren, ibland behövs det mer hjälp. Det kan handla om att hjälpa att ta fram maten ur lådan.
Hur ofta stannar du och pratar en lite längre stund?
– Det blir tre–fyra besök per runda.
Arla Ljungqvist-Petersson upplever att de som hon kommer i konktakt med är glada över servicen. Många har hon blivit bekant med under åren. Man diskuterar vardagliga ting och får ibland rycka in och hjälpa till med små problem.
– Det kan handla om att hjälpa på med en sko eller leta reda på något.
För att kunna vara frivillig matutkörare ska man ha egen bil. Man får ingen ersättning utan gör det som en del av frivilligarbetet inom Mariehamns Röda korsavdelning.
Arla Ljungqvist-Petersson ringer på hos Solveig Sundman. Hon började med matbeställningar under pandemin.
– Sedan hade jag en paus, men nu kör jag inte bil mer, så då får jag maten hemkörd, säger hon.
– Det är så bra service, säger hon också.
Rundan går vidare, den brukar ta två timmar ungefär. Hos Michael Sölgén bjuds vi in. Han har också fungerat som frivillig matutkörare, men är nu konvalescent efter en benamputation.
– Det känns speciellt att jag förr har kört ut mat och nu behöver jag det själv.
För Michael Sölgén är pratstunden med utköraren viktig.
– Det är trevligt med sällskap och att få en pratstund. Att köra ut mat är ett socialt uppdrag och en god gärning, säger han.
”Glad”
Innan vi lämnar Arla Ljungqvist-Petersson frågar vi vad det ger henne att ha det här uppdraget.
– Jag är en person som hela livet jobbat med att hjälpa människor. Jag har varit socialarbetare och jobbat på sjukhus. I 25 år var jag missionär i Västafrika och arbetade med byutveckling. Jag är också med i den frivilliga räddningstjänsten. Jag tycker om att vara med och lyssna på människor. Det gör mig glad.
