Ålandstidningen berättade i går om den hårda kritiken mot Hammarlands nya socialsekreterare. I de många intervjuer som gjorts tecknas bilden av en oempatisk och respektlös människa. Det är svårt att inte reagera på det som så många människor upplever. Inte bara klienter, märkväl.
Bilden de styrande i kommunen ger är en helt annan. Hammarland har efter år av kaos äntligen fått en kunnig socialsekreterare med hög arbetsmoral. Något otrevligt bemötande av klienter känner kommundirektör Kurt Carlsson inte till. Han stöder socialsekreteraren till hundra procent, och får medhåll av kommunstyrelsens ordförande Tomas Blomberg (Lib).
Allt annat vore förstås anmärkningsvärt. En chef ska i offentligheten stöda sin personal. Eventuella problem hanterar man internt.
Så hur mår egentligen socialtjänsten i Hammarland? Bemöter socialsekreteraren folk illa? Eller smutskastas hon för att klienter inte längre får de förmåner de tidigare fick?
Det finns knappast något entydigt svar.
Socialsekreteraren är en del av den förändringsprocess som pågår på det sociala området i kommunen just nu. Hon har på eget bevåg granskat tidigare beslut och, enligt Kurt Carlsson, hittat många brister som nu rättas till. Det gör henne inte populär. Är man i behov av stöd från kommunen för att klara vardagen är det hårt att nekas hjälp. Då spelar det ingen roll vad lagen säger. Det är mänskligt att känna så.
Samtidigt frågar man sig om samtliga som tidigare innehaft posten verkligen varit så inkompetenta att de gjort så många felbedömningar. Det låter onekligen märkligt.
Socialförvaltningen i kommunen har, enligt de styrande, inte fungerat på länge. Den stora frågan är förstås varför man låtit det gå så långt att det blivit ”kaos”. Det är rent oansvarigt av både tjänstemän och politiker. Den sociala servicen kan inte skötas med vänstra handen. Tillfälliga lösningar och hög personalomsättning kan få stora konsekvenser.
Visserligen har man tillfälligt lyckats lösa problem som uppstått, men kommunstyrelsens ordförande låter förstå att det kunnat göras mycket mer. Och kanske just de tillfälliga lösningarna stjälpt mer än de hjälpt.
Nu har man en person på plats som dessutom jobbar för två. Kommunen måste uppfylla sina lagstadgade skyldigheter, och det är förståeligt att de styrande inte vill börja om med en ny person på ruta ett igen.
Behöriga socialsekreterare växer som bekant inte på träd.
Situationen i Hammarland är ett glasklart exempel på varför kommunernas socialtjänst (KST) är en nödvändighet. Jobbet som socialsekreterare är tungt, inte bara på grund av arbetsbördan, utan också för att man både på ett professionellt och mänskligt plan ska kunna hantera allehanda svåra ärenden.
En stab av kollegor minimerar risken för felaktiga bedömningar, och klienterna har möjlighet att vända sig till en annan person om samarbetet med en enskild socialarbetare låst sig.
Men än så länge ska alla 16 kommuner hantera detta själva. Och då är det inte så konstigt att Kurt Carlsson och Tomas Blomberg försvarar sin socialsekreterare – och kanske även blundar för problemen.

Sandra Widing