Sommarens upptäckt vid utgrävningarna av stenåldersboplatsen Svinvallen i Tengsöda i Saltvik är en linje med stenhögar som visar att det funnits någon slags anläggning på platsen.

Jenni Lucenius, antikvarie i arkeologi vid landskapsregeringen, säger att det är ett unikt fynd på Åland.

– Vi har inte hittat sådana här linjer tidigare men har å andra sidan inte heller öppnat så stora ytor tidigare.

Gjort av människor

Som Ålandstidningen berättat är utgrävningen vid Svinvallen den största utgrävningen av en stenåldersboplats på Åland. Utgrävningarna inleddes i fjol somras och fortsätter nästa sommar.

Stenlinjen sträcker sig cirka 60 meter i en båge upp mot land över det som var ett näs under stenåldern.

– Det är ingen slump eller något geologiskt. Man ser att det är gjort av människor, säger Jenni Lucienus.

Stenarna är placerade gruppvis med några meters mellanrum. De upptäcktes först när man började skala av de översta lagren av marken. Grävmaskinisten Hjalmar Hampf såg att stenlinjen sträckte sig uppåt land. I detta skede vet inte arkeologerna hur långt stenlinjen sträcker sig.

– Om det är en större anläggning från stenåldern är det något helt nytt. Man har inte hittat något motsvarande. Jag har försökt leta igenom tidigare forskning, men har inte hittat något av den här dimensionen, den är så himla lång, säger Jenni Lucenius.

Inte daterade

Arkeologen Victoria Gottberg har grävt fram stenarna närmast stranden.

– Jag tolkar det som att stenarna lagts på markytan och att de med tiden sjunkit ner. Men vi kan inte säga något om dateringen än.

Victoria Gottberg pekar ut ett grått brett lodrätt stråk som syns i sanden mellan stenarna.

– Eventuellt är det ett gammalt störhål. Att man tryckt ner en stör mellan stenarna.

En del av stenarna visar spår av att ha varit brända, och är placerade som eldhärdar. Men alla stenhögarna är inte likadana.

– Så jag är inte säker på att de är samma sak, men de ingår i en större anläggning och bildar den här bågen som man kan tänka utgör ett slags avgränsning, säger Jenni Lucenius.

Det kan också vara ett skydd mot vind och vågor, eller en anläggning där man tar vara på sälfångsten. Det finns tydliga spår av sälhantering. Man hittade ett lager av fett cirka 30 centimeter under markytan.

– Det visar att marken varit smetig av tran, späck och blod från när man hanterat sälar.

Under fettlagret, som fungerat som ett lock, har man hittat obrända ben, vilket är ovanligt eftersom de förmultnar med tiden.

Mest spännande

Även om man hittar många fynd i form av keramik, delar av lerfigurer och skiffer, är det stenlinjen som får upp pulsen på arkeologerna.

– Ofta får man ut mer av anläggningar än vad vi får av enstaka fynd. Jag känner att det här är det mest spännande hittills, säger Jenni Lucenius.

Nästa år planerar man att gräva fram alla stenanläggningar, som sammanlagt är ett tjugotal.