Artikeln publiceras sedan i Nyan och företagaren får veta detta genom djungeltrumman, då Michael Hancock inte har gjort något försök att kontakta företagaren. Detta går stick i stäv med en av journalistikens grundpelare, där den som blivit föremål för negativ publicitet ska ges möjlighet att framföra sin sida redan i samma sammanhang, alternativt så snabbt som möjligt. Vari låg brådskan att publicera den ursprungliga artikeln, utan att företagaren ens hörts?

Vid kontakt med den som hävt avtalet, personalchefen på Åland Post, påstås att man hade försökt ringa företagaren och att ”hon får skylla sig själv om hon inte svarar”. Inga försök att kontakta företagaren har dock gjorts. Vid vidare kontakt sägs i stället att man hade försökt ta kontakt men att man hade ringt fel nummer.
Hoppsan! Det är tydligen svårt att ringa ett nummer som står på företagarens hemsida och finns i Friskvård.ax:s eget företagarregister.
Lite senare kommer en ”Komplettering av hävning av avtal”. Här hävdas att avtalet hävs för att företagaren inte meddelat om ändringar som påverkar avtalet, ”såsom ändringar gällande bank- eller andra kontaktuppgifter och väsentliga ändringar i serviceutbud och/eller serviceställen.” Friskvård.ax menar att tillkomsten av en behandling (som ej erbjuds via Friskvård.ax) efter att avtalet skrevs skulle innebära en ”väsentlig ändring i serviceutbudet”. Personalchefen säger att avtalet aldrig hade tecknats om denna behandling funnits med från början och då undrar jag: varför?

På vilket sätt är denna behandling så hemsk att man inte får vara en leverantör av klassisk massage samtidigt som den erbjuds? Hade företagaren också råkat ut för denna behandling om serviceutbudet i stället kompletterats med underlivsvaxning? Eller botoxinjektioner? Det finns företag i Friskvård.ax som erbjuder dessa och andra skönhetsbehandlingar som inte har med massage eller friskvård att göra, dessa får gladeligen fortsätta verka.

Personalchefen låter också företagaren veta att det inte hjälper att ta bort behandlingen ur utbudet. Broarna är brända och ingen möjlighet finns att komma tillbaka som leverantör för Friskvård.ax inom en överskådlig framtid. Det antyds lite nedvärderande att företagaren borde ha förstått att det här skulle hända. Men hur ska man som företagare kunna förstå att Åland Post godtyckligt kan avsluta ett avtal med omedelbar verkan när man inte gjort något fel?
Detta drabbar inte bara företagaren hårt, utan även alla dess trogna kunder som nu inte kan använda sitt friskvårdsbidrag hos sin favoritmassör längre. Personalchefen berättar i telefon att flera av företagarens kunder redan hört av sig och varit olyckliga över detta faktum, förhoppningsvis kanske Åland Post kan hitta en bättre moral om fler hör av sig.
Åland Post ägs av Ålands landskapsregering. Ålands landskapsregering bör arbeta för att företagare ska kunna verka och frodas på Åland. Hur ska en företagare kunna detta när ett avtal som står för över en tredjedel av dennes intäkter plötsligt kan sägas upp på högst tvivelaktiga grunder utan att någon som helst dialog har förts, utan att någon lag har brutits, utan att ett endaste fel har begåtts? Hur kan en företagare som under flera år kämpat för att bygga upp sin verksamhet få den raserad på fem minuter för att någon som inte ens förstår vad det handlar om har en moral som är bättre än alla andras? Och hur kan Nyan gå ut med en sån här nyhet utan att ta någon hänsyn till den det drabbar?
Nyan skulle behöva ta sig i kragen och be om ursäkt för sitt beteende, och Åland Post (Ålands landskapsregering) behöver fundera på om det här är rätt sätt att behandla våra lokala småföretagare.

Sambo till en förstörd företagare
Nya Ålands chefredaktör Anna Björkroos och reporter Michael Hancock svarar:
Om Åland Post genom Friskvård.ax hade förmedlat den massage som insändarskribentens sambo erbjuder på sin hemsida (sök gärna på ”lingam- och yonimassage”) hade Åland Post sannolikt gjort sig skyldig till koppleri enligt strafflagens kapitel 20 § 11 punkt 3. Det finns inget bisarrt kring detta; det är ett enkelt juridiskt faktum.

Ett sådant eventuellt faktum hade det också starkt legat i allmänhetens intresse att belysa. Därför ringde Nya Ålands reporter till primärkällan för den informationen, alltså Friskvård.ax, för att få besked om vilka tjänster ur det aktuella företagets katalog som erbjöds med skattesubvention.
Femton minuter efter samtalet återkom postens representant självmant till reportern med beskedet att avtalet med företagaren hade hävts, fastän inget olagligt förmedlats eller annonserats genom Friskvård.ax.
Det framgår av artikeln att ett antal kritiska följdfrågor ställdes kring varför detta var nödvändigt. Nya Åland delar insändarskribentens oförståelse till denna repressalie – så mycket att reportern upprepade gånger efter artikelns publicerande (men innan insändaren lämnades in) diskuterat saken grundligt med skribenten och i samförstånd kommit överens om en uppföljande artikel som skulle belysa situationen från företagarens synvinkel. Inte för att Nya Åland till några delar anser sig ha begått några publicistiska misstag, utan för att Åland Posts, och i förlängningen landskapsregeringens, hantering av ärendet reser frågor kring avtalshävandets laglighet.
I slutänden valde dock insändarskribenten och företagaren att driva frågan vidare på egen hand, som en insändare. Nya Åland kommer att fortsätta att bevaka ärendet journalistiskt.
På tal om journalistik: det kan i sammanhanget noteras att tidningen Åland låter anonyma skribenter kalla namngivna journalister ”bödlar” och ifrågasätta deras heder utan att låta de angripna få gå i svaromål i samma sammanhang. Det strider både mot de finländska journalistreglerna (punkt 21, som Nya Åland nyligen prövats enligt och därför väldigt väl känner till) och tidningen Ålands egna regler för insändare (”Ålandstidningen publicerar inte texter som strider mot lagen eller de pressetiska reglerna. Vi publicerar inte heller anonyma påhopp på privatpersoner.” www.alandstidningen.ax/skicka/insandare).
Men eftersom tidningen Åland, till skillnad mot Ålands radio och Nya Åland, inte anslutit sig till det finländska regelverket för journalister kan ett sådant tilltag inte anmälas till Opinionsnämnden för massmedier. Möjligen anser tidningens ledning att journalister i sin yrkesutövning per definition är offentliga personer, och därför alltid kan påhoppas anonymt och utan replikrätt i direkt anslutning? Om detta må var och en inom journalistkollegiet på Åland dra sina egna slutsatser.

Åland Post har inte återkommit med ett bemötande.