Med hänvisning till en artikel, under rubriken ”Mise sänker avgifterna”, i Ålandstidningen den 20.12.2024. Som första punkt i bifogad faktaruta står att läsa, citat: ”Grundavgifter sänks med 10 procent”. Detta tillsynes smått chevalereska utlåtande påminner om betet i en fångstanordning – ett både senkommet, och ytterst billigt sådant! Under senare tid har Mises kamp för sin tillvaro verkat vara panikartad. Det vill säga, utan kraftigt ökande grundavgifter – vem/vad ska då ersätta det sponsorskap som Mise i åratal har pådyvlat ”sina” hushåll i form av producentansvar?
Ålands landskapslag om renhållning, § 23b 3) (2012/39), anger, citat: ”Med förpackningar avses alla produkter, oavsett material, som är avsedda att förvara och skydda en vara samt möjliggöra transport och hantering av varan från producenter till användare och konsumenter eller som används vid presentation av varan. Även engångsartiklar som används i detta syfte ska betraktas som förpackningar”.
Därtill påvisar lagens § 16b: ” Utan särskild kostnad för den siste innehavaren eller ägaren skall en producent insamla och omhänderta avfall för vilket producenten har producentansvar”. Nämnda lags paragraf 18 anger, citat: ”Fastighetsinnehavare från vars fastighet avfall forslas bort genom kommunens försorg är skyldig att erlägga avgift för såväl bortforsling som omhändertagande. Fastighetsinnehavare som själv ombesörjer bortforslingen är skyldig att erlägga endast sistnämnda avgift”. Dessutom, enlig §19 är kommunfullmäktige skyldig att anta en taxa som i detalj utvisar grunderna för de avgifter som uppbärs för renhållning. Här företräder Mise sex kommuners högsta folkvalda beslutsfattare!
Måndagen den 30.12.2024 delgav Ålandstidningen sina läsare uppgifter om en ”Ny form för producentansvaret”. Läsarna upplystes om att producenternas och kommunernas insamlingssystem för förpackningsavfall samordnas år 2025, och att utgångspunkten därvidlag är det kommunala insamlingssystemet. I klartext framgick, citat: ” Kravet på producenterna att ha separata insamlingsplatser upphävs”. Vem/vad har fastställt den saken? För undertecknad ter sig ärendets fortsättning paradoxal, obegriplig, citat: ”Producentsammanslutningen ska ordna minst en mottagningsplats för separat insamling av annat förpackningsavfall än sådant som uppkommer vid boende samt för mottagning av separat insamlat förpackningsavfall från bostadsfastigheter”.
För information angående sist nämnda ”lag-modifiering” hänvisas en alltmer irriterad Mise-kund till landskapsregeringens lagberedningschef. Denne avundas undertecknad inte! Hur i herrgårdsfrid kan förpackningsavfall ses som ”uppkommer”, produceras, av boendekonsumenter, och av bostadsfastigheter – hushåll? Dessbättre, Justitieombudsmannen kan tänkas reda upp den nu högaktuella åländska sopsoppan i sin helhet.
Torbjörn Häggblom
