Den 25 november var det FN:s internationella dag mot våld mot flickor och kvinnor. Vi var en skara som uppmärksammade den på torget i Mariehamn. Över hela världen ser vi bakslag för kvinnors fri- och rättigheter – sådant som kvinnor kämpat för i över 100 år.
Aborträttigheter minskas i USA, tvångsäktenskap legaliseras i Irak, Afghanistan har totalt tystat och låst in kvinnorna. På Åland, där vi kommit relativt långt, har vi både parlamentsledamöter och en förening som motarbetar det fortsatta arbete för jämställdhet då de menar att det inte alls hänger ihop. Detta trots att vi både har kunskaper, erfarenheter och statistik som synliggör hur utsatta flickor och kvinnor är för våld, sexuella trakasserier och kränkningar. Vi har ett rättssystem där förövare fortfarande ofta går fria då bevisningen är svår.
Samtidigt har vi ett stort antal män som begår självmord och som självmedicinerar med alkohol och andra droger för att de mår dåligt. Den digitala världen, som skulle kunna vara en plats för samspel och frihet, har i stället blivit en arena där kvinnoförakt och våld har stor plats. En plats där den så kallade skönhetsindustrin, genom sociala medier och influerare driver på för kloliknande naglar, lager på lager av ansiktskrämer, fillers och fysiska ingrepp.
I den digitala världen ska flickor och kvinnor passa in i påhittade stereotypa bilder som gömmer deras verkliga jag. Flickors värde ligger inte i deras intellekt, utan deras yttre. Där förväntas samtidigt pojkar och män se flickor och kvinnor som användbara för sina egna begär och status. Flickors och kvinnors frihet förminskas igen. Pojkar och män berövas sin mänsklighet. I samma motkraft förutsätts att hbtqi+-personer helst inte ska existera eller åtminstone inte synas eller höras.
I denna värld föds hopplöshet och misstro och risk för radikalisering, men lösningen är inte uppdelning eller att peka utan en grupp som fiende, utan solidaritet. Det innebär att tillsammans förändra de system som förstör för alla. Flickor och kvinnor måste våga ta plats i kampen för sina egna kroppar, sin frihet och sin rätt att leva utan rädsla. Män måste ställa sig bakom den kampen, men samtidigt ta kamp för sin egen rätt att vara människa och medmänniska. Patriarkatet, exploateringen och techjättarnas stora inflytande på människors liv måste brytas. Vi måste bygga om samhället så att solidaritet, respekt och jämlikhet är grunden. Det finns hopp. Vi måste vara modig och besvärliga. Vi måste prata om det som skaver. Vi måste ställa krav på förändring.
Mia Hanström
Medlem i Ålands Feministparaply engagerad i arbetsgruppen våld mot kvinnor-våld i nära relationer
