Mats Löfström framställer det som om det bara finns två alternativ för skattehöjningar: momsen eller skatten på arbete. Men det finns andra lösningar att överväga. Man kan exempelvis se över kapitalskatter, eller gå in för en grön skatteväxling där skatten sänks på arbete, tjänster och höjs på konsumtion av sådant som belastar miljön. Att, som regeringen gör, fortsätta med statliga fossila subventioner är dyrt både i dag och i morgon. Till skillnad från att satsa på folks hälsa som sparar pengar.
Forskning visar att en alltmer stillasittande befolkning kommer att skapa stora ekonomiska utmaningar för sjukvården. När regeringen nu gör det dyrare för människor att motionera riskerar man alltså samtidigt att öka kostnaderna för sjukvården. Det är en kortsiktig och ansvarslös politik.
Samma resonemang gäller för den gröna omställningen. Att höja momsen på kollektivtrafik gör det dyrare för folk att resa hållbart. Det riskerar leda till att folk väljer mindre miljövänliga alternativ, något som naturligtvis slår mot klimatet och både försenar och fördyrar omställningen av transportsektorn.
Kortsiktighet. Igen.
Löfström försvarar regeringens politik och hänvisar ofta till att det handlar om svåra val och att det är bättre för Åland att han stöder regeringen och påverkar inifrån än att gå i opposition. Jag är mycket tveksam till det resonemanget. Åland behöver en rikspolitik som sätter människors välmående och klimatet i fokus. Om inte den här regeringen – där extremhögern verkar har ett betydande inflytande – kan leverera det så tycker jag att den åländska riksdagsledamoten borde överväga just det, att gå i opposition.
Robert Laaksonen (HI)
