I december godkändes lagpaket med ”skattesänkningar” i lagtinget. Det visade sig via en informell gallup att 60 procent av pensionärerna fick höjd skatteinnehållning för 2025. Det visade sig också att en medianpensionär nu betalar åtta gånger högre skatt än en löntagare med samma inkomst. Ny-pensionärer har vittnat om att de 2025 har en högre skatteinnehållning på sin pension än vad de hade på sin lön 2024. Lönen var, som alla förstår, betydligt högre.

I lagtinget har man haft en demokratidebatt kring landskapsregeringens meddelande i ärendet. Jag lyssnade på en del. Några sade inledningsvis att alla skulle inkluderas, men det som sedan lyftes mest var att kvinnornas andel inte var hälften utan endast en tredjedel. Andelen borde alltså höjas med 50 procent. Sedan diskuteras om kvotering eller ekonomiska morötter skulle användas. Några nämnde även sexuella minoriteter och utlandsfödda och deras representation i lagtinget och framför allt dess betydelse för demokratin.

Nu hörde jag inte på allt, men jag hörde inte någon som nämnde något om de äldres/pensionärernas representation eller deras betydelse för demokratin. När de nya skattereglerna debatterades var det inte heller någon som tog upp frågan ur pensionärernas synvinkel.

Om vi ser till den åländska vuxna befolkningen i stort så borde det finnas tio pensionärer i lagtinget. Nu finns det tre. Antalet borde alltså öka med 333%. Men det är inte enbart antalet som räknas. Många kvinnor i lagtinget lyfter fram kvinnoperspektivet i olika sammanhang, men lyfter pensionärerna fram de äldres frågor? Var det någon som opponerade sig mot att en pensionär nu ska betala åtta gånger högre skatt än en löntagare? Jag minns inte att ledamöterna Rainer Juslin, Peter Lindbäck, eller Mogens Lindén skulle ha ställt sig på barrikaderna. Nej, de har helt andra hjärtefrågor.

Före valen så talar alla partier ömt för pensionärer och att hitta vackra ord i valpropagandan är inte svårt, men efter valet så syns väldigt lite av detta.

Kanske det enda alternativet är att bilda ett pensionärsparti till nästa val? Det är inte svårt att ställa upp ett nytt parti eller valmansförening, som det heter. Några få namn och så är saken klar. Jag vet hur det går till.
Efter att jag själv kom med i den så kallade äldrekommittén i slutet av min tid i lagtinget började jag se frågorna med så kallade äldreglasögon och kunde se många brister. Om det finns ett intresse skulle jag gärna bidra med min erfarenhet av det politiska systemet på Åland för att hjälpa till att bygga en plattform för de äldre – ett ”pensionärsparti”.

Stephan Toivonen

För Facebook-gruppen ”Rättvisa och värdighet åt pensionärerna”