Brändö kommun med åtta gästhamnar från Åland och två från Åboland deltog nyligen i världens största båtmässa inomhus i Düsseldorf, Tyskland. Montern delades med tidigare projektpartner Riksföreningen Gästhamnar Sverige som fortsättning på Företagsam Skärgårds avslutade EU-projekt Baltic Sustainable Boating 2030.
Brändös personal på mässan, två + två, representerade samtidigt och i praktiken hela Åland och till en del också sydvästra Finlands skärgård. Allt, de cirka 30.000 öarna och skären inom triangeln Mariehamn-Nystad-Hangö, uppfattas i regel av den internationella turisten som geografiskt en och samma skärgård, destination.
Brändö tog över en stafettpinne, ref. till nämnda projekt, som borde ha tagits över av någon större och mer heltäckande organisation som exempelvis Visit Åland.
Det är att hoppas att Åland tillsammans med grannskärgårdarna, Stockholms-Åbolands, kunde marknadsföra världens mest omfattande skärgårdsregion bestående av över 50.000 öar, holmar och skär. Ett mer eller mindre sammanhängande och till en del integrerat unikt område på dryga 200 kilometer (sydväst-nordost) gånger knappa 100 kilometer (nord-syd).
Rätt nyligen har det inletts, inom ramen för ett annat EU-projekt med bland andra Nordiska Skärgårdssamarbetet (NSS) som initiativtagare, ett samarbete mellan representanter för de tre regionerna, skärgårdarna rörande ”hållbart” tonnage för framtiden (möjlighet till stora synergieffekter på flera plan). Lite som jag tänker mig tanken med Axferries-samarbetet. Äntligen ett lovvärt, hoppingivande initiativ för den hårt prövade skärgårdstrafiken.
Sannolikt en förutsättning när satsningarna, här exempelvis turism och infrastruktur, kräver stora ekonomiska muskler och ett brett och djupt kunnande.
Det har rätt nyligen tagits fram ett instrument, en modell för att mäta skärgårdssamhällens, bobarhet (habitability) som ger mått på brister och styrkor utgående från knappa 50 indikatorer. Modellen har och håller på att implementeras för kommuner, ösamhällen i alla tre regioner.
Mera: Visit Turku i samarbete med Pargas och Nådendal har nyligen publicerat en plattform som heter Saaristo för att locka turister till skärgården (på en av kartorna inkluderas också Ålands skärgård, positivt). Åland borde absolut vara med här också.
Bör i sammanhanget nämnas att många tiotal gränsöverskridande (mellan nämnda tre regioner och med andra partners i Östersjön) EU-finansierade projekt har förverkligats under de senaste 10-20 åren. Det torde, som exempel, vara dessa projekts ”förtjänst” att det bland annat finns många välutrustade och fungerande gästhamnar i landskapet.
Det går alltså att samarbeta mellan regionerna och behövs i allt högre grad för att på olika plan, utveckla regionerna, våra skärgårdar, om de på sikt ska ha en chans att överleva som ”normalsamhällen”.
John Wrede,
Brändö, bland annat ordförande för rf Företagsam Skärgård, styrelsemedlem i ESIN (europeisk öorganisation), FÖSS (finlands öar – suomen saaret) och NSS
