När man jobbar med samhällsreformer kan man antingen fokusera på problem eller på lösningar. Vi vill fokusera på förbättringar som kompenserar att sjukdomskostnadsavdraget avskaffas, för rätt målgrupper.

Under 2025 deklareras sjukdomskostnaderna för år 2024 som förut, och eventuella skattelättnader har effekt 2025. Det betyder att vi har tid att hitta goda lösningar.

Nu ska åtgärder tas fram som mer träffsäkert och snabbt ger hjälp till dem som avdraget är tänkt för – de medborgare med låga eller medelinkomster som har svårt att klara sina sjukdomskostnader.
Vi ser många möjligheter till reformer som gynnar både medborgarna och landskapets kassa, där vi genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter och en minskad byråkrati kan ge ålänningarna hälso- och sjukvård till en lägre kostnad.

Sjukdomskostnadsavdraget som det ser ut idag är ett krångligt, byråkratiskt och dyrt system som i sin helhet inte ger bäst nytta för dem det är tänkt för. Det mesta av den knappa miljon som faktiskt utbetalas går inte till den tänkta målgruppen, utan till människor i högre inkomstklasser.

Ett förslag som vi gärna vill titta vidare på är ett sänkt högkostnadsskydd vid ÅHS, eftersom de flesta med höga sjukdomskostnader utnyttjar den offentliga sjukvården. Ett högkostnadsskydd innebär att när man uppnår en viss summa i sjukvårdskostnader är vården därefter kostnadsfri.

En sänkning gynnar alla, och kan åtminstone delvis finansieras med de pengar man sparar på en enklare administration.

Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) har i dag ett högkostnadsskydd som ska hjälpa alla att ha råd med vård, men systemet har blivit krångligt både att förstå för patienterna och att hantera. När ÅHS nu byter till ett nytt vårdinformationssystem (VIS), är det tydligt att högkostnadsskyddet behöver förenklas för att både spara pengar och göra det lättare för patienter och personal.

I dag är högkostnadsskyddet uppdelat i fyra nivåer beroende på ålder, inkomst och intyg. Detta skapar mycket extra arbete för ÅHS, där personal måste hantera reglerna manuellt och göra många korrigeringar. Utvecklingskostnaden för att anpassa ett nytt system till detta komplexa skydd är cirka 210 000 euro över fyra år.

Om vi i stället hade ett enklare system, där högkostnadsskyddet bara hade en fast låg beloppsgräns, skulle utvecklingskostnaden kunna halveras och administrationen förenklas. Det skulle ha en direkt effekt för dem som söker vård eller omfattas av ÅHS tandvård.
En förenkling skulle inte bara spara pengar, utan också göra det lättare för både patienter och personal att förstå och hantera vårdavgifterna.
Det är dags att vi gör vården mer effektiv och tillgänglig för alla. Det vore också en effektiv väg att kompensera de ålänningar som drabbas av ett avskaffat sjukdomskostnadsavdrag.
Det vore en förändring, en förbättring och ett mer rättvist och effektivt system.

Nina Fellman, lagtingsledamot (S)

Sara Kemetter, styrelseordförande, ÅHS