Sjöfartsutbildningen är en kombination av teori och praktik. Teori kan lärare och skola ge, praktik kan simuleras, men på ett fartyg blir verkligheten uppenbar. Att få erfarenhet av hur väder och vind, sjögång och fartyg samverkar är nära nog ovärderligt.
Marika Karlström, tidigare kock men nu utbildad sjökapten, skriver på sociala medier: ”Utan skolfartyget, varför skulle man söka till Åland för sjöutbildning? Jag tycker det är jämförbart att sluta laga mat med riktiga råvaror på kockutbildningen, som att bara köra simulator i sjöutbildningen. Virtuell 3D borde kunna funka alldeles utmärkt på kockutbildningen. Slipper ingredienskostnaderna då...”
Notera den ironiska tonen! Slutsatsen, som även bekräftas av yrkeslärare Gunilla Schåman, är att en simulator aldrig fullt ut kan ersätta verkligheten.
Gunilla Schåman beskriver en undervisning till sjöss på följande sätt:
”Michael Sars dag 3. Från Åbo till Långnäs. Vädret har varit uppfriskande på sjön i dag. Mycket av arbetet ombord idag har präglats av att läsa av vädret så gott de går och fokus har legat på att jobba förebyggande mot olyckor och jobba sjösäkert. Är det sjösäkrat? Vad kan hända? Vad behöver vi göra i förväg? Står allt still? Sitter allt fast? Hur mycket mat kan man ha i formen utan att de skvimpar över? Hur står och går vi när båten lutar och rör sig? Många frågor som fått svar under dagens resa.”
Studerande kan genom Michael Sars tillgodoräkna sig en del av den praktik som behövs för att få ut brev och därmed behörighet för sjötjänst. Eftersom det är brist på praktikplatser har sjöskolorna och rederierna i Finland ett samarbete som benämns Sjöfartens PraktikKvarn och som har till uppgift att koordinera och fördela praktikplatser på finska handelsflottans fartyg. Det är inte ovanligt att studerande efter avslutade studier måste vänta, att ibland flera månader, innan de har möjlighet att fullgöra den praktik som krävs för behörighetsbrev.
Praktikplatser via PraktikKvarnen kostar också. Jag efterlyser en utredning av uppskattade kostnader för utökad praktik på handelsfartyg som ersättning för den praktik som studerande hittills fullgjort på Michael Sars. En sådan jämförelse kan måhända resultera i att skolfartygets driftskostnader kommer i en helt annan dager.
Det är helt förståeligt att landskapet behöver minska sina utgifter, men varje beslut måste föregås av en konsekvensanalys. Drastiska åtgärder utan ingående analys kan i förlängningen leda till oväntade kostnader och icke önskvärda återverkningar.
Veronica Thörnroos (PÅ)
