Varje dag möter jag deras blickar – oroliga, sökande – när de frågar vem som ska vinna. Under frågorna ligger en djupare undran: Kommer allt bli bra?
År av val har lärt mig att vara försiktig med nyhetsflödet, att inte låta rubriker fyllda med oro ta över mina dagar. Rädsla säljer, medan hoppet kämpar för sin plats. Stressen är verklig, men jag håller den som en nära tyst följeslagare. Chocken från 2016 dröjer sig kvar, och attacken mot Capitolium 2021 lämnade ett ärr på nationens själ. Den dagen mindes jag mitt besök i Washington D.C., 1998, då jag kände den högtidliga tyngden i demokratins salar. Vi gick genom Rotundan, där statyerna verkade vaka över oss som beskyddare av en idealbild. Demokrati kändes levande där – nästan som en gud i den byggnaden.
Minnet ekar fortfarande: vördnaden, löftet om en regering skapad för att tjäna alla. Jag tänker på George Washington, som 1790 kallade landet ”det sista stora experimentet för att främja mänsklig lycka genom ett förnuftigt avtal i det civila samhället.” Han tog på sig ämbetet av plikt, och lämnade det när han kunde ha suttit kvar för livet, för demokrati krävde att makten inte blev evig. ”Jag går på otrampad mark,” skrev han, medveten om att hans vägval skulle bli vägledande för framtiden. Att leda detta experiment krävde ”försiktighet…försoning…fasthet.”
Men något har förändrats sedan dess, och den vördnad jag kände då ersatts av något mörkare, mer akut.
Att rösta i år kändes ovanligt klart. Som mer än ett val för USA; det kändes som ett val för global stabilitet. Med Finland i Nato, konflikten i Ukraina och oroligheter från Gaza till Libanon och Iran, kändes min röst som en liten handling av tro i en värld som desperat behöver stadga. Blickarna som möter mina söker tröst, kan detta Stora Experiment klara ännu ett prov?
Till dem säger jag: Vi har prövats förut. USA har alltid varit ett experiment, skört men uthålligt. Vårt första försök med en konstitution höll inte. Vi har utkämpat ett förödande inbördeskrig, och slaveriets arv kastar fortfarande en skugga över oss. Vi har mött ekonomiska kollapser, splittring och hot inifrån och utifrån, men vi har valt att bygga upp, inte riva ner. Det som ger mig hopp nu är vanliga människors beslutsamhet: Kamala Harris historiska gräsrotskampanj, med sitt rekordstora dörrknackande, drivs helt av tusentals volontärer. Detta är Amerika som jag tror på – det som reser sig för att möta varje utmaning med mod och uthållighet.
Till de här som känner utan röst, kom ihåg att ni har stor makt över den värld ni formar, här på Åland. När oron kommer, omvandla den till handling. Plocka skräp längs stranden eller spendera tid med äldre grannar som kämpar med den mörka vintern. Delta i nyvember-kampanjen som främjar enkla, positiva vanor för vårt välmående. Om vi alla vårdar våra gemenskaper – vilken värld skulle vi då skapa?
Oavsett vad morgondagen bär med sig, fortsätter det Stora Experimentet tack vare människor som väljer tjänst före rädsla. Denna anda, denna styrka, är vår att hedra, här och nu. Må vi aldrig glömma det.
Alyssa Bittner-Gibbs
