Bra att Ålandstidningen lyfter problematiken med den mycket sega handläggningen av ärenden inom Ålands förvaltningsdomstol. Att domstolen 2023 hade 164 oavgjorda ärenden är ovärdigt en rättsstat och drabbar inte endast kommunernas verksamhet.
Sedan januari 2021, alltså i snart fyra år, har jag tillsammans med flera väntat på förvaltningsdomstolens avgörande angående kommunförbundet Mises, enligt vår mening, olagliga avfallstaxor. Vi anser att avfallsavgifterna strider mot såväl vår egen lagstiftning om producentansvar som EU:s direktiv om avfallshantering där det klart och tydligt framgår att kostnader för avfallshantering ska belasta den ursprungliga producenten – inte konsumenten.
Trots detta har hushållen på Åland under mer än 15 år fått betala för dessa merkostnaden för producentansvaret. Enligt våra beräkningar har detta medfört en merkostnad för de Mise-anslutna hushållen på cirka två miljoner euro per år.
Nu håller producentansvaret på att rättas till så att det följer lag och förordning, även om det dröjer. Under tiden fortsätter hushållen att betala för detta. Mise har inte sänkt sina avgifter, tvärtom höjt dem.
Vi vill även att förvaltningsdomstolen prövar om de Mise-anslutna hushållen har rätt att kräva tillbaka de felaktiga avgifterna av kommunförbundet, åtminstone fem år tillbaka i tiden. Myndighetsavgifter måste nämligen ha laglig grund för att kunna uppbäras. Det skulle i så fall innebära en mångmiljonsmäll för Mises ägarkommuner.
Enligt förvaltningsdomstolens administrativa chef Kristina Fagerlund beror den uppkomna situationen på bristande resurser i kombination med ett ökat antal ärenden de senaste åren. Fagerlund förklarar att ärenden som är av stor samhällsbetydelse prioriteras.
Vårt besvär mot Mises avgifter berör merparten av de åländska hushållen och bör väl därför vara av mycket stor samhällsbetydelse. Trots det ligger det fortfarande i högen av obehandlade ärenden. En skam.
Rolf Granlund (ÅF)
