Eftersom det var jag som kom på idén med demensboendet här på ängarna har det sitt ursprung i att min man och hans bror var anhörigvårdare till sin far i Borgå. Fadern fick ett rum i staden, i hus liknande det som planeras i Apalängen. Där var korridorboende och mest satt han på rummet utan någon att prata med och skötarna hämtade honom till maten, och så in på rummet igen. Hans liv som dement var en stor sorg för alla närstående.
Jag ser den här marken som staden äger varje dag och jag tycker det är så synd att den småningom växer fast med sly om den inte används till något vettigt ändamål. Det är gammal åkermark och för tillfället har den nyttjats av Sleipner som hästbete på somrarna sedan staden köpte den.
Torsdagen den 7 november klockan 14.00 ordnade vi ett infomöte på Mariehamnsmuseet om våra planer med ett demensboende på Ängarna för allmänheten och politiker. En politiker var där utöver Barbro Sundback, som var arrangör. Där skulle stadens politiker och tjänstemän fått en myckenhet av information om det ”nya” sättet, hur man tar hand om dementa personer nuförtiden men nu fick ni ta del av det via Gunda Åbondes insändare med skiss i fredagens Ålandstidning.
En så stor och omfattande fråga som de folkvalda ska besluta om fodrar väl underbyggda beslut. Det får man endast genom att engagera sig, läsa på och sätta sig in i vad saken gäller. I arbetsgruppen som ska sammanställa för- och nackdelar är det ju två vårdutbildade personer med och vad man läste i tidningen tidigare när äldreomsorgschef Evelina Grandell Rosenlund var rätt så ny på jobbet så skickades en skötare till Sverige på utbildning på Silviahemmet och då tändes säkert ett stort hopp hos många anhöriga att vi skulle modernisera och ta demensvården in i 2020- talet.
Jag har väntat på att någon politiker, intresserad av projektet, skulle komma förbi och byta några ord. Nu har sommaren och hösten gått och här går jag fortfarande och väntar, fast tidtabellen är så tajt så hoppas man ju ändå. Ni hinner ännu före nästa fullmäktige.
Margit Holmberg
