Ni har gjort en hel del saker som inte borde ha fått ske. Nu är det flera som lider för er framfart. Inte bara era kolleger, utan även andra i samma yrkeskår. Hur tänkte ni? Trodde ni att ni kunde fortsätta med att använda avlidna som kassakor? Må de avlidna få vila i frid, och de anhöriga få sörja ifred utan att det kommer att uppdagas mera och riva upp såren som redan finns och inte få nya.
Hur har ni haft mage att utnyttja även äldre och personer med ett funktionshinder? Har girigheten varit så stor och begäret ännu större? De användare som nu blir lidande av ert begär, kommer aldrig att få dessa saker tillbaka.
Nu är det stor oro inte bara bland de som behöver anlita andra för att komma från punkt A till B, utan även av era kollegor som är avstängda och inte kan hjälpa till. Övriga inom samma yrkeskår lider de med, då de inte vet om de vågar eller får utföra sina åtaganden. Jag lider och hoppas verkligen att ni nu tar skeden i vacker hand och börjar ta ansvar för vad ni har gjort mot andra personer. Tänk på de som knappt vågar gå utanför sin dörr, då de får känslan av att andra pekar finger mot dem. Värre blir det och snart så är deras ångest och depression så djup att det kan bli fråga om att de funderar på att avsluta sina liv. Hoppas att det inte ska gå så långt, eller att de får så svår ångest att de inte vågar längre gå ut alls.
Till era drabbade kolleger så önskar jag att ni snart och helst omgående får saken ur världen och att ni vågar fortsätta inom det yrke som så absurt tog en avskyvärd vändning.
Ni som är orsaken till detta, vänligen ta på Er ansvaret för de handlingar ni har gjort och ha lite råg i ryggen, samt sluta fly undan.
Susann Laag-Söderström
