Det är lätt att hålla med Jonas Bladhs påpekande att politikerna gått som katten kring het gröt gällande skärgårdstrafikens olika linjer. Stridigheterna mellan Liberalerna och Centern har under årtionden saboterat en förnuftig trafik. Också oenigheter mellan skärgårdskommunerna har matat på brasan. Ett positivt inslag är i alla fall att nu ingår både Liberalerna och Centern i samma regering och förefaller vara inriktade på att samarbeta.
Enligt min mening borde en vettig trafik vara två linjer österut – en från Hummelvik och den andra från östra Föglö. Ett starkt argument heter elektrifiering, där det gäller att få kortast möjliga sjöpass med en godtagbar infrastruktur för trafik och laddning.
Kumlinge–Hummelvik är det klart kortaste passet, liksom östra Föglö–Kökar. Utbyggnad av infrastruktur som håller måttet är nödvändigt i båda fallen, bro över Prästösund och väg med mera över Föglö inklusive färjfäste. Det är dags att komma överens för skärgårdens skull, utan populistiska övertoner. Vi skattebetalare börjar svikta i tron på det politiska etablissemangets förmåga att skapa långsiktiga och hållbara lösningar, som är väl underbyggda, samt regionalt och ekonomiskt försvarbara.
Skärgården förtjänar en väl fungerande trafik, som betjänar boende, näringsliv och turism, både väster- och österifrån. Skärgårdstrafiken har också regional ringverkan, där tänker jag för min del främst på norra Åland och betydelsen av goda trafikförbindelser österut via Hummelvik, en trafik som etablerades redan i slutet av 1960-talet på initiativ av bland annat riksdagsman Evald Häggblom.
Besöksmålen på norra Åland har en stigande kurva, som gynnas av goda förbindelser österut. Turistföretagarna på Vårdö behöver trafik österut för att överleva. Samma gäller säkert för södra linjen och dess betydelse för en levande bygd. Marginalerna är små, alla åtgärder som försämrar livsbetingelserna betyder mycket för de känsliga förhållanden som råder i glesbygd och skärgård. Trafiken till Galtby har med all önskvärd tydlighet visat sig vara en överlevnadsfråga för Kökar, den måste lösas i konstruktivt samarbete.
Ytterligare ett argument för två linjer österut är säkerhet och valmöjligheter vid undantagsförhållanden. Det osäkra och farliga läget som råder i vår omvärld ställer stora krav på vår beredskap och möjligheter till kommunikation om det skulle bli riktig kris, vilket vi naturligtvis inte hoppas, men ett bra sätt att klara sig är att vara så väl förberedd som möjligt.
Mitt förslag till politikerna är att lagtinget samlar sig till en långsiktig trafiklösning för skärgården genom att besluta att norra och södra linjerna bibehålls och byggs ut genom en hållbar och energieffektiv skärgårdsflotta. Efter det beslutet skulle behovet av färjor, infrastruktur, tekniska lösningar och turtäthet utredas och bestämmas långsiktigt.
Folke Karlsson
