I Ålandstidningen den 5 december besvarar Jan Grönstrand min insändare. Rubriken är mycket väl vald. Det är mycket riktigt så att det är viktigt att förhålla sig skeptiskt till de lögner som sprids om vindkraft, av lobbyorganisationer som står fossilindustrin nära.

Jag beklagar att Grönstrand, vars djupa kunskaper om kärnkraft jag respekterar, känner sig nödgad att tillgripa personangrepp. Jag är inte en ”ivrig anhängare” av vindkraft. Det jag ogillar med Grönstrands insändare är inte hans synpunkter, utan hans vårdslösa hantering av fakta. Jag anser att alla energislag bör diskuteras utifrån styrkor och svagheter och då baserat på verifierbara fakta.

Jag upplever att vi är överens om SF6. Gott så. Vindmöllor på Åland kommer sannolikt inte att behöva några betydande mängder SF6. Däremot har jag aldrig hävdat att vindkraftverk inte skulle kunna sprida mikroplaster. Vad jag däremot påpekat är att Grönstrands siffror om tiotals kilo saknar stöd i litteraturen. Av de källor Grönstrand hänvisar till är ”Weather Guard” en reklam från ett företag som säljer skyddsfärg till vindkraftverk.
Mishnaevsky et al 2020 är däremot en vetenskaplig artikel som diskuterar kunskapsläget kring slitage av turbinblad. Ingenstans i denna nämns de siffror Grönstrand hävdar. Skyddsfärgen är för övrigt oftast polyuretan, inte epoxi och innehåller oftast försumbara mängder Bisfenol-A.

Även små ojämnheter i bladens yta sänker verkningsgraden varför alla producenter av vindkraft aktivt försöker minska slitaget. Att slitage förekommer förnekar ingen, men det motiverar inte att hitta på siffror om mikroplaster.

I april startade ett treårigt forskningsprojekt i Danmark som ska undersöka precis det som Grönstrand efterfrågar. Projektet heter Premise och är ett samarbete mellan vindenergiföretag och universiteten i Roskilde och Aalborg. Tills de resultaten är publicerade får vi nöja oss med de studier som redan finns och som konstaterar att vindmöllornas bidrag till mikroplastfloran är försumbart. Eller för att citera Sanjay Raja Arwade, professor i miljövetenskap vid UMass Amhearst: ”Erosion från vindkraftverk har en försumbar inverkan som dessutom måste vägas mot nyttan med förnybara energikällor”.

Turbinblad av trä har diskuterats exempelvis i tidningen Ny Teknik. Ett provblad i laminatträ har installerats på ett vindkraftverk i Kassel, Tyskland. Enligt uppgift ska det vara hållbarare än glasfiber och återvinningsbart. Det är frågan om ett försök så bladet är 20 meter för att passa på ett visst kraftverk, men ett 80 meter långt planeras som nästa steg. Det ska bli spännande att följa upp det försöket.

Anders Gustafsson

Replikskiftet om vätgasen är här med avslutat. Red.