Ytternäs ängar utgör en del av ett viktigt grönstråk, det är gamla kulturmarker med biotoper för skyddsvärda fjärilar och andra djur. Dessa marker ingår i ett strategiskt viktigt och officiellt fastslaget dokument, Mariehamns stads grönplan, som är ett resultat av många människors synpunkter och arbete. Mariehamn är en vacker grön kulturstad med värden som vi behöver fortsätta skydda i en tid där naturen trängs undan och har trängts undan allt för länge.
När naturen trängs undan ser vi katastrofala följder i form av översvämningar, torka, övergödningsproblematik och så vidare. Vi människor behöver naturkapitalet och alla dess värdefulla ekosystemtjänster med välmående naturmiljöer, frisk luft, rent vatten, hälsosam fisk, rekreation och så vidare.
Självfallet ska vi människor också ta hand om varandra och naturligtvis behöver varenda människa tillgång till våra gröna värden, speciellt de människor som slitit ett helt liv. Vi ska vårda våra äldre. En demensby är ett jättefint förslag och det går att lägga den på en bättre plats än de gröna Ytternäsängarna. En vacker demensby eller annat demensboende kan anläggas vid de gröna markerna vid Apalängen, nära vatten. Detta projekt kan komma i gång mycket snabbare. Platsen ligger också närmare sjukhuset och annan infrastruktur.
Borde vi inte följa strategiskt viktiga dokument och hållbarhetsprinciper, eller ska vi börja rucka på dom så fort någon vill bygga något på en vacker plats? Hur många fler vackra platser har vi råd att förstöra? Hur mycket mer natur ska vi tränga undan?
Läs gärna Mariehamns stads grönplan med tillhörande bilagor, det är ett mycket bra dokument med mycket samlad kunskap. Kunskap som många mariehamnare och andra har bidragit med genom olika samrådsprocesser. Ytternäs ängar representerar vårt natur- och kulturarv, värden som vi aldrig kan få tillbaks. Låt oss bevara dem för framtidens barn.
Vi kan fortsätta värna Mariehamns vackra gröna natur- och kulturvärden och samtidigt bygga ett bra och vackert demensboende med tillgång till gröna oaser vid Apalängen.
Susanne Vävare
Mariehamn