Det är sorgligt att läsa hur den unga entreprenören på Haga får löpa gatlopp för sin satsning. Förstå mig rätt nu. Satsningen i Haga kungsgård både får och ska nagelfaras. Den har kommit till stor del till stånd med samhällsmedel. Den har skett på och är beroende av landskapets kungsgårdsmarker inte bara i Haga utan även Grelsby och Bomarsund. Satsningen har skett i ett kulturhistoriskt värdefullt område. Om allt det kan man tycka mycket men inget av detta skulle ha kommit till stånd utan landskapets medverkan och i sista hand politiska beslut. Så de som nu skäller gör det under fel träd.
I en tid när i synnerhet jordbruket skriker efter unga bönder med en vilja att satsa och tänka nytt är det symtomatiskt att läsa att entreprenören Lundberg på bondemöten närmast möts som en paria. Är det verkligen så i dag på den åländska landsbygden att grannarna hyser förhoppningen att en nysatsning ska gå på tok och gör vad man kan för att lägga krokben? Ja, då är landsbygdsnäringarna verkligen illa ute.
Covid och Putins vansinniga överfall på Ukraina har slagit mycket hårdare mot hela det åländska näringslivet än vad politikerna tycks inse, för att inte tala om ålänningarna i allmänhet. Men varför är ålänningen så småsint? I stället för att glädjas och beundra de unga som vågar satsa och bygga upp något knyter man näven i byxfickan och muttrar ”det kommer aldrig att gå vägen”. Först när någon verkligen etablerat framgången börjar man beundra den som syns på skattetoppen. Och ändock är det så att alla företagare, alla bolag har någon gång varit nere för räkning men med tur, skicklighet och framförallt envishet ridit ut stormen. Om ni inte tror mig så läs ÅAB:s historia. Banken har mer än en gång varit uträknad till nio innan räddningen kommit.
Men tillbaka till Haga. Vad göra? Räcker det inte med att en jättesatsning i Gesterby står tom och förfaller? Även den hamnar ju till slut i landskapets famn! Landskapet, läs tjänstemännen och politikerna, måste ta sig samman och inse sitt eget ansvar i den uppkomna situationen och tillsammans med entreprenören utarbeta en hållbar lösning. Det kommer att kosta ordentligt, men vad är alternativet?
Och alla andra, sluta att jaga de unga entreprenörer som vågar satsa. Åland behöver dem oavsett om det är kobönder eller it-nördar.
Johan Dahlman
