Politikerna på Åland hoppas att det ska produceras vätgas genom elektrolys av vatten med el från vindkraften i Norrhavet. Stora gaslager ska byggas och därifrån ska vätgas distribueras till framför allt Tyskland. Men enligt en tysk rapport, refererad i Kauppalehti, planeras inte någon import från vare sig Finland eller Sverige.
Är projekten rimliga? Vindkraft är inte planerbar, därmed är den svår att hantera i ett elnät, där produktionen varje ögonblick måste anpassas till konsumtionen. Den planerbara elen från kärnkraft, vattenkraft och värmekraft med stora tunga generatorer stabiliserar nätet. Varken vind- eller solkraft bidrar till stabilitet. Om frekvensen inte håller 50+0,5 Herz (Hz) kan vi få omfattande strömavbrott, som kan ta lång tid att rätta till.
Vindkraftsblad består av armerad epoxi. En tredjedel av epoxin utgörs av Bisfenol A, som är ytterst giftigt för levande organismer. Dessutom innehåller ytskiktet PFAS-ämnen, icke nedbrytbart gift. Erosion och skador på blad ger utsläpp av plastpartiklar på 10-tals kilo per blad och år, beroende på verkets storlek. Större verk, mer utsläpp. Verken innehåller oljor: smörjolja, hydraulolja och transformatorolja. Ett verk av den storlek, som finns på Eckerö, innehåller cirka 3 m3 olja. Det läcker ofta ut olja och vid haverier där hela verk rasar (inträffat ibland) så kommer allt ut i naturen/havet. Gasen SF6, svavelhexafluorid, som är 22.800 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid, finns i alla snurror.
Vindkraft alstrar buller. Speciellt det ohörbara infraljudet är direkt skadligt och havslevande djur och organismer påverkas av bullret. Det går emot alla försök att minska miljöbelastningen på Östersjön. Inom sjöfarten försöker man minska det buller, som alstras av fartyg. Vindindustrin förnekar att buller är ett problem. Infraljud mäts inte. Livslängden för vindkraft till havs har visat sig vara 15 år eller mindre.
Vindkraften måste kopplas direkt till elektrolysörer, som gör vätgas men elen kommer att variera mellan 0 och flera tusen KW. Produktionen varierar efter hur det blåser då nätet inte kan leverera den el som behövs. Som all processindustri behöver vätgasproduktion ske kontinuerligt, inte alls bra med varierande eltillförsel.
Hur stora blir lagren? Kostnad? SSAB överger vätgaslagringen. Det blev för dyrt, troligen också för riskabelt, och LKAB lämnar järnsvampen, olönsamt. Vätgasproduktion genom elektrolys är den dyraste metoden. Energiinnehållet i vätgasen blir cirka 30 procent av tillförd elenergi. Det går åt minst 9 m3 vatten för ett kilo väte. Havsvattnet ska avsaltas före elektrolysen och saltet återförs till havet. Det kostar energi och pengar. Hur påverkas Östersjön?
Det finns mycket billigare ”blå vätgas”, framställd ur naturgas där kolet tas om hand utan co2-utsläpp. Nya rön visar att det finns utvinningsbar vätgas direkt ur jorden, billigast och minimal miljöpåverkan. Prov pågår i USA. Vindkraften behövs inte, korthuset faller ihop.
Jan Grönstrand
