Kerstin Österman kritiserar alldeles för milda straff vid grova djurskyddsbrott i en insändare i Ålandstidningen den 17 maj. Jag håller fullständigt med henne! Lindriga straff för vidriga fall med helt utebliven föda och skötsel som leder till utdragen och plågsam död av levande varelser, strider mot allmän uppfattning om rättvisa. Också längden av förbud på djurhållning på några år samt bristen på övervakning av att förbudet följs, upplevs som nästan bagatellartad.
Jag tror inte att det är en medvetet praxis från våra myndigheter och domstolar. Det beror kanske på ren okunskap om djurhållningen och praktiska rutiner och förhållanden.
En lösning kunde ha blivit att grunda en djurskyddsdelegation inom landskapets förvaltning. Jag har föreslagit det ett par gånger under åren, senast år 2017, men fått svar att inget behov eller möjlighet till finansiering finns.
I delegationen kunde ÅMHM-djurskyddsveterinär, polisen, åklagaren och domstolsväsendet ingå. Också djurskyddsföreningen och producentförbundet borde bli medlemmar. Adjungerande medlemmar kunde övriga med djuren engagerade föreningar bli. Inga enskilda ärenden skulle behandlas. Också en kunskapsbank skulle skapas. Gränsdragningarna mellan olika aktörer borde bli klarare.
I dag rullar bollen vidare i ÅMHM, där man eventuellt kommer att axla ansvaret om delegationen och föra samman olika berörda aktörer till diskussioner och klarlägganden för djurens bästa.
Rauli Lehtinen (HI)
