Inför ejderhäckningen och diskussionen om att fortsätta med dödandet av havsörnar, vill jag framföra följande synpunkter:
Även ejdern är naturligtvis en betydelsefull art i vår skärgård och all omsorg om den är värd vår aktning. Men att försöka skydda den genom att döda några örnar, vilket på andra sätt skadar hela Åland, är fel väg att gå. Att tro att några örnar har betydelse för den åländska ejderstammen är bevis på dåligt omdöme, som medför att vi ålänningar inom hela EU betraktas som omoderna ö-bor, som lever kvar på 1800-talet och nu får skämmas offentligt på grund av vår simpla attityd mot en i hela Europa högt skattad rovfågel.
Havsörnen hatades förr på grund av att den konkurrerade med oss om sjöfåglarna och då framför allt om ejdern, som var ett för många skärgårdsbor betydelsefullt livsmedel. Och det är förståeligt. Men den tiden utgör nu endast ett historiskt minne, för numera är ingen beroende av ejdersteken för sin överlevnad. Därför är örnhatet en gammal tradition, som vi släpar med oss från gångna tider.
När vi under 1960- och 1970-talen vid vårjakten (enligt jaktvårdsföreningen) årligen fällde cirka 50.000 ejdrar, vilket på två årtionden utgjorde en miljon individer, genomförde vi en försvagning av det lokala beståndet, som nu har utvecklats ytterligare genom bristen på blåmussla, förorsakad av fiskodlingens övergödning och förorening av havsvattnet. Detta har skapat döda bottnar i stora delar av skärgården, med en katastrofal näringsbrist för alla arter som är beroende av blåmusslan.
För att orka lägga fem ägg på kort tid måste ådan fördubbla sin vikt, vilket kräver god tillgång på blåmussla. Dessutom måste det finnas lokala musselbankar nära häckningsplatsen, där hon med korta avbrott under den 28 dygn långa ruvningen, kan stilla sin hunger. Även ejderns ungar är beroende av de strandnära musslorna och när dessa saknas blir ungejdrarna svaga och lätta byten för predatorer. Detta är exempel på effekten av döda bottnar, som förorening och övergödning av skärgårdens vatten har skapat och som har en avgörande negativ verkan på den lokala ejderstammen, som är mångdubbelt större än örnarnas predation.
Några örnar mer eller mindre har heller ingen effekt på ejderstammen som helhet. Ejdern har ett stort utbredningsområde som omfattar kusterna i hela norra Europa, Nordamerika, Grönland och Rysslands ishavskust. Ett område med ett stort antal individer, som tryggar ejderns framtida existens även i Ålands skärgård. Därför är avlivning av havsörn en på okunskap och maktmissbruk grundad åtgärd, som vi alla ålänningar får betala ett högt pris för.
Jens Harberg
