Jag upprörs över att landskapsregeringen (LR) så lättvindigt ämnar slopa sjukkostnadsavdraget, som för många innebär en tydlig ekonomisk lättnad.
Ingen av oss blir förskonad från sjukdomar och mediciner, och särskilt bland de äldre tillkommer ofta betydande tandvårdskostnader. Dessutom kommer medicinerna att stiga i pris från årsskiftet på grund av förhöjd skatt. Det borde ligga i makthavarnas intresse att så rättvist som möjligt och med medkänsla följa med de svagares lott i samhället och rycka in om så behövs.
Vi lever i ett välfärdssamhälle, men det har inte alltid varit så och är heller ingen självklarhet. 1940- talet var ett svårt decennium för vårt land, med krig och krigsskadestånd, brist på mat och kläder. Vad kunde landet i den situationen göra för att underlätta för invånarna?
1943 kom lagen om skolmat. Alla kommuner var skyldiga att ordna mat för sina skolelever. Barn- och mödrarådgivningar startades och barnbidrag började delas ut – för alla barn. Den välkända babylådan, unik i hela världen, började delas ut med välbehövliga barnkläder och sängutrustning – för alla med barn.
I vårt välskötta land har man verkligen försökt att ta hand om alla grupper i vårt samhälle efter bästa förmåga och med befintliga resurser. Låt oss fortsätta på den vägen. Vi behöver hålla ihop.
Maj-Britt Jansson
Pensionerad hälsovårdare
