I Mariehamns stads vision lyfts vikten av medborgares livskvalitet. Ordet kanske för tankarna till korta avstånd, ren natur, trygghet, ett brett kulturutbud, väl tilltagna och -underhållna grönområden, smidiga trafiklösningar och tjänster samt vackra vyer. På många plan lever Mariehamn redan i dag upp till denna vision om en liten stad med stor välmåendepotential. Dock finns det ännu mariehamnare vars livskvalitet måste höjas om staden ska leva upp till sin målbild fullt ut – nämligen personer med funktionsvariationer.
Ålands Funktionsrätts enkätundersökning från år 2023 kartlade hur de åländska kommunerna arbetar med tillgänglighetsfrågor. Av undersökningen framkommer att i de flesta kommuner på Åland, Mariehamn inräknad, är en hel del frågor ännu olösta. Enkäten visar att medan över hälften av kommunerna anser tillgänglighetsfrågor vara viktiga och något man arbetar med i stor utsträckning hade ingen kommun ett övergripande styrdokument för tillgänglighetsfrågor. Vidare framkommer att kommunerna inte inhämtade kunskap från personer med funktionsvariationer i stor utsträckning.
En stad utvecklas och utformas kontinuerligt och då livskvalitet baserar sig, åtminstone till viss del, på en subjektiv upplevelse, bör staden ordna regelbundna medborgardialog med sina invånare angående deras behov. Funktionsrättsliga frågor behöver dessutom regelbundet förankras hos politiker som behöver ha en uppdaterad lägesbild, kunna prioritera bland investeringar samt följa upp redan gjorda investeringar. Till exempel kan nämnas simrampen på Lilla Holmen som har varit välanvänd men blivit hal och är nu i behov av rengöring.
För att aktuella tillgänglighetsfrågor ska få välbehövd synlighet och integreras rutinmässigt i den övriga politiska debatten kunde stadsfullmäktige förslagsvis bjuda in intresseorganisationen Funktionsrätt Åland för att leverera en årlig tillgänglighetsöversikt bestående av både sakkunnigutlåtanden och invånares egna upplevelser.
Angående styrdokument: Åland behöver en egen tillgänglighetsförordning som ska ingå i plan- och bygglagen. För den som nu jämrar sig för att detta känns som ett tungt budskap i spartider kan man konstatera att vi helt enkelt inte kan spara bort mänskliga rättigheter. Och när det gäller livskvalitet så är inkludering och delaktighet på lika villkor rimligen ett krav.
Aino Waller (HI)
