I insändare och på sociala medier förs fram att rederierna som trafikerar Åland överutnyttjar skattegränsen, senast genom att lyfta fram Birka Gotland som ett statuerande exempel.
Att plocka ut ett renodlat kryssningsfartyg som inte tar rullande last göder narrativet om att rederierna inte släpper iland passagerare. Enligt mig är det mycket olyckligt, kanske förödande, att ställa dagens täta färjetrafik mot ett ifrågasättande av skattegränsen.
Åland är fortfarande fantastiskt vältrafikerat via moderna fartyg med stor kapacitet. Allt tack vare skattegränsen.
Åland har en stark position med goda förbindelser till befolkningstäta marknadsområden. Tre huvudstäder plus fyra ytterligare hamnar där upptagningsområdena innehåller flera miljoner potentiella Ålandsbesökare, för att inte tala om de export- och importmöjligheter detta medför eller hur många resealternativ som ligger öppna för ålänningarna.
I sommar har den kommersiella linjetrafiken till Åland en dygnskapacitet om drygt 42.000 passagerare, vinterhalvårets turlistor ger ingen märkbar minskning. Drygt 23.000 från Sverige, 16.000 från Finland och knappa 3.000 från Estland. Detta är inget annat än fantastiskt.
Rederierna sätter inte fotbojor på de passagerare som önskar kliva av färjan och besöka Åland, tvärtom, en titt på rederiernas hemsidor visar att Åland finns med som ett tydligt alternativ bland alla reseprodukter. Färjorna som trafikerar Åland har en kapacitet om 1.300-3.000 passagerare, det finns alltså stort utrymme att locka resenärer med vitt skilda intressen och önskemål. Att många väljer att stanna ombord och kryssa framom en hotellweekend på Åland är väl inget som rederierna ska bestraffas för? Detta borde i stället motivera till att ständigt förbättra den åländska attraktionskraften för att öka efterfrågan.
Skattegränsen omgärdas av en ohemul byråkrati och reglering som står utanför Ålands behörighet och som hämmar, försvårar och fördyrar stora delar av det landbaserade företagandet. Åland är starkt beroende av symbiosen att rederier angör Åland och ett näringsliv som inte går på knäna av byråkrati. Det måste vara målsättningen och i detta tuffa arbete finns inget utrymme för polarisering.
Det har blivit en trist politisk sport att alltid ställa saker mot varandra. Det politiska bollsinnet måste behärska jonglering med två bollar, inte minst när det gäller skattegränsens betydelse och dess hantering.
@DEBATT/DEBATT_Insändare_signatur:John Holmberg
@DEBATT/DEBATT_Insändare_signature_titel:Lagtingsledamot (Lib)
