Ännu ett nytt arbetslag som sakta smulas sönder av okvalificerade vikarierande chefer på olika nivåer, jag talar om vårdens sakta nedgång.

Varje år börjar unga, nyfikna personer inom olika vårdinstanser, en del väljer hemtjänsten då den är lätt som ett första steg. Det är sedan tidigare känt att hemtjänsten har brister, är det då arbetskläderna som är det stora problemet?

När den palliativa avdelningen känns mer levande än hemtjänstens lilla kontor, är det nog mer än arbetskläderna som skaver.
Inne i det lilla huset sitter oengagerade, negativa chefer och är allmänt otrevliga och oförstående. Det spär på den redan trista stämningen av utmattning från trötta gamla och ledsna arbetare som fortfarande kämpar kvar och ser nya komma och gå.
Osande död energi som har satt sig i väggarna sedan länge, det ska klagas, hängas ut och baktalas utan grund för det som sägs. Det lilla hoppet av glädje ska förintas och den som ifrågasätter ska sågas med fotknölarna.
När jag läste hemtjänstens insändare om arbetskläder blev jag nästan rörd, vad fin tanke man kommer med.
Nästa gång man klagar på obekväma kläder kanske man ska se om något annat skaver, som är av mer betydelse. Hur framtidens hemtjänst ska överleva med den struktur som nu råder?
Hur många fler ska komma in i vårdyrket, bli utstötta och mobbade av nitiska chefer som man inte ens vet om är den riktiga chefen eller vikarien, kollegor som gett upp och av rädsla hugger varandra i ryggen för att rädda sitt eget skinn.
Skaver det så i klädsömmarna av den obekväma arbetsmiljön?

Avhoppare inom hemtjänsten