Många från generation Y är högkänsliga och klarar inte av stressiga eller monotona jobb. Åtminstone inte i längden. De har oftast inte någon diagnos så de får ingen hjälp från samhället men har svårt att klara ett Svenssonliv. De faller lite mellan stolarna.
En del har läshuvud och ett intressant jobb, men fritiden går åt till att vila för att orka med det. Det finns ingen ork eller självförtroende till att skaffa barn. Några skaffar barn och jobbar heltid, kraschar och får diagnoser som ptsd och utbrändhet. Några sitter hemma arbetslösa och spelar datorspel eller börjar dricka. Vissa kommer att studera större delen av livet.
De som inte skaffat barn känner sig ensamma då deras gamla vänner bildat familj och har nu fullt upp med det. Det finns inget läger att åka på för att träffa nya vänner. På Mediskurser är de flesta i 60-års åldern så dit vill de inte gå. Folkhälsan har ingen grupp de platser i.
Samhället har blivit bättre på att hjälpa personer med diagnoser men det finns en stor grupp som ”faller mellan stolarna” de är för självgående för att få hjälp men klarar inte av ett Svenssonliv. Vi behöver ett hållbart samhälle där alla kan må bra och känna sig delaktiga och inte hamna i utanförskap.
Tjej i 40-års åldern