Regeringens nya skärgårdsfärja med täckt bildäck och skiss i Ålandstidningen den 12 december har fått sin design av Skarven, som trafikerar Föglölinjen. Begreppet prototyp innebär framläggande av ett utkast till en fartygskonstruktion eller flera. Men att den färdiga produkt, som ett varv nu ska leverera i form av ett nybyggt fartyg, behöver emellertid inte vara helt överensstämmande med den konstruktion som projektavdelningen nu framlagt, och som då legat till grund för nybyggnadskontraktet. Prototypen ska dock leda till en säker bedömning av det färdiga fartygets tekniska och ekonomiska egenskaper eller mera preciserat, arrangemang, dimensioner lastförmåga, fart, isgående, men främst det överenskomna leveranspriset.
Grundläggande för ett tillfredsställande projekteringsarbete är insamling av i sammanhanget betydelsefulla data för redan byggda fartyg, vilket landskapsregeringen, som tur är, har i bland annat Skarven. I första hand är det av betydelse att beräkna ett fartygs totala egenvikt, som bestäms i samband med leveransen, då även dödvikten ska fastställas. Ett fartygs egenvikt (light ship weight) är totala vikten av tomt fartyg i fullt utrustat skick.
Vid ett fartygs projektering bestämdes längden förr och i viss mån ännu i dag av Posdunies gamla formel. Valet av längd och fart påverkar restmotståndet, vågmotståndet. Man talar här om hump och hollow .Vid hump samverkar bogvågsystem och aktervågssystem och större vågor bildas akterom fartyget, fartyget går tungt genom vattnet. Vid hollow motverkar vågsystemen varandra och små vågor bildas akterom fartyget, som då går lätt genom vattnet. Valet av lämplig längd påverkas av flera faktorer, och större längd medför minskat restmotstånd. Men längden anses i dag vara den dyraste av ett fartygs huvuddimensioner. Valet av längd bör helst ses i samband med valet av andra huvud dimensioner och deplacementets fyllighet, där även isbrytande egenskaper kommer in.
För en färja enligt skissen i Ålandstidningen om 65-75 meter med bredd om 14-14,5 meter för fart 12-14 knop behövs en maskinstyrka som väl klarar fodringarna för finsk/svensk isklass 1A. Isklass 1B som nämnes i tidningen för prototypen hart varit en ovanligare klass och fartyg med denna klass har för mindre kostnader uppgraderat sina fartyg till 1A. Fartyg med isklass 1A har även ett större andrahandsvärde än med den lägre klassen 1B. Lastfartygen har i allmänhet haft isklass 1C, medan passagerarfärjor har 1A eller till och med 1A super. Av fartyg med isklasser som har främst rätt till isbrytarassistans har vi då 1C, 1B, 1A, 1A super i förstärkningsordningsföljd. Det finns även en ännu högre så kallad Polarisklass, dock främst för isbrytare.
Hans Palme
