Landskapsregeringen (LR) tycks äntligen ha insett att det finns en bristande respekt inför åländsk renhållningslag. ”Avfallsmyndigheten Ålands miljöservice KF”, Mise – den myndigheten verkar fortfarande sväva högt ovan den krassa verkligheten. Relevanta åtgärder saknas.
Den 21 oktober fick Ålandstidningens läsare veta att LR ska ”se över” lagstiftningen om producentansvar. I nämnda nyhetsartikel, citat: ”Syftet är att sänka kostnaderna för producenterna”! Artikelns avslutas med, citat: ”Konsumenterna ska i sin tur kunna göra sig av med avfallet utan kostnad”!
Den 27 november, efter ytterligare ett flertal – både Mises och LR:s – framträdanden i Ålandstidningen, då fick vi läsare veta att det blir ”inget dubbelt system för sopinsamling”. LR tyckte sig förmodligen vara färdig med sin justering av Ålands renhållningslag. Den 14 december fick vi en bekräftelse på det, liksom. Frågan är, vem/vad har fastställt en dylik hierarki i självstyrelsens behörighet till lagstiftning, samt varför finns hushållen nu inte alls med i bilden?
Mise svänger sig stundom med begreppet ”hushållsavfall”. Dessvärre tycks inte ens Mise ha klart för sig vad hushållsavfall i realiteten består av. Däremot, gällande specificering av både förpackningsavfall och producentansvar, där synes gällande åländsk renhållningslag bör vara kristallklar, principiellt samstämmig med både rikets motsvarighet och EU:s direktiv angående avfallshantering. Vad gäller sortering, i Mises återvinningscentral på Svinryggen är utrymmet för plast återkommande proppfullt, locket på. Som kund blir man då hänvisad till containern för brännbart avfall!
LR är Ålands högsta verkställande organ, dock underställd lagtinget, och med uppgift att värna om bland annat den åländska allmänhetens intressen – även den del av allmänheten som tillhör ”Mises” kommuner. Med en förordning som ämnas träda i kraft den 1 januari 2025 verkar LR tro sig ha undanröjt följder av en allt grövre maktfullkomlighet – under arbetsnamnet Mise.
Att både LR och beslutsfattare i ”Mises” kommuner tycks vara rysligt trögväckta till en krass verklighet, det kommer sannolikt rätt snart visa sig bli en utgift i klass med soppan i långbänk angående skärgårdstrafiken. Totalt onödig! Dessbättre, en mångårigt påstådd ”miljöservice” tycks nu vara pensionsmogen. Nu finns hopp om att kostnader för både transport och behandling av förpackningsavfall snart inte längre kan pådyvlas åländska hushåll – oavsett antal sopsystem!
Torbjörn Häggblom
