I EU och också här på Åland har vi lagstiftning som ska skydda utrotningshotade arter. I dessa lagar finns sådana djur listade, i olika kategorier, och där finns vargen kategoriserad som strikt skyddad. Myndigheterna förvaltar lagar och bör följa dem och prioritera lagens anda. Vad händer här på Åland? När vargen upptäcks, hörs det enbart, till och med från de ansvariga myndigheterna, hur man ska kunna gå till väga att avliva den. När man läser paragraferna ser man att det är meningen att dödandet ska vara strikt reglerat. Det får ske enbart under pågående skadegörelse eller omedelbar hot. Förra gången sköts vargen ”förbyggande”, inte under själva händelsen. Hur identifierar man att det är samma varg som orsakat skadorna eller hot? Den gången kunde man även konstatera att den tidigare hade blivit skadeskjuten olovligt, en direkt brottslig gärning som orsakar lidande på en levande varelse. Inte är det heller enligt vår rättskipande apparat att gena förhastat med besluten och åtgärd. Hörande ska ske och besvärsrätt ska respekteras. Brett hörande hör till god förvaltning, inte enbart jägarorganisationer, utan även till exempel djurskyddsföreningen, Ålands Natur och Miljö och dylika ska höras. I riket har Högsta förvaltningsdomstolen numera stoppat ”skyddsjaktbesluten” på stora rovdjur; björn, varg, lo och järv, beslut som har tagits av jaktförvaltningen med suspekta tolkningar. Vem dödar flest får, vargen eller människan? Det är människan. Fåren åker 100 procent till slakt, oberoende av om de i stället för nummer har namn eller är på annat sätt speciella. Vargen kan i vissa fall döda utan att enbart stilla sin hunger, människan har över 40 procent svinn i sin mathushållning. Om man vet att vargen rör sig i vår natur borde man med alla tillgängliga sätt försöka förhindra attacker på tamboskap. Sätt dubbla elstängsel innan attacken blir verklighet! Man borde på allvar försöka hitta ytterligare skyddsmetoder: attrapper, ljudalstrande automater, rörelsedetektorer... Det ska vara självklart att få full ersättning från lantbruksstöden för dödade och skadade får och även på förebyggande investeringar. Det är utan tvekan landskapet som ”äger” vilda djur i vår natur och har ansvaret. Rauli Lehtinen (HI)