Nyligen höjdes landskapsregeringens löner med 30 procent. Som ett tack för den löneförhöjningen föreslår regeringen nu åtstramningar som särskilt drabbar låginkomsttagare såsom äldre och sjuka. Det är ett förslag som självklart skapar starka känslor och som ökar avståndet mellan politiker och allmänhet. Man kan också se det som ett bevis på att politiker prioriterar sina egna ekonomiska villkor framom allmänhetens bästa. Och de kraftigt höjda politikerlönerna förvärrar den redan befintliga misstron mot politiker, särskilt när det sker nästan samtidigt som sjukvårdsavdraget för sårbara grupper, dras in.
Sjukkostnadsavdraget är en skattelättnad för personer med höga sjukvårdskostnader och avskaffas avdraget drabbas särskilt äldre och kroniskt sjuka. Resultatet blir att personer som redan har begränsade resurser och som ofta har högre utgifter för medicin och vårdrelaterade sjukdomar får betala större andel av sina vårdkostnader själva, eller vara utan vård.
Effekterna med indraget sjukkostnadsavdrag för äldre, med små inkomster, blir hur som helst en klart större ekonomisk börda.
Man kan i sammanhanget nämna att en pensionsinkomst beskattas hårdare än en arbetsinkomst, vilket upplevs som orättvist. Pensionen kan och bör ju ses som en uppskjuten lön efter ett helt yrkesverksamt liv, och borde beskattas som lön när den fås ut.
Regeringens sparåtgärder förvärrar den ekonomiska ojämlikheten på Åland. Ministrarna i regeringen med höga löner klarar sig säkert bra medan deras förslag om att slopa avdragen för sjukkostnader, drabbar utsatta grupper hårdast.
När allmänheten upplever att politiker inte tar hänsyn till vanliga människors olika ekonomiska situationer ökar politikerföraktet som helhet, särskilt som nu när kraftigt höjda löner för politiker sker samtidigt som sjukavdraget för sårbara grupper dras in.
Många anser att det är en moralisk fråga huruvida politiker ska höja sina löner när samhällets mest utsatta får ekonomiska påfrestningar. Det handlar om ledarskap och solidaritet, samt framför allt om moral och att politiker ska föregå med gott exempel och visa återhållsamhet, särskilt i ekonomiskt utmanande tider.
Våra politiker är ju valda och ansvariga för att agera i samhällets bästa intresse, säkerställa rättvisa och skapa förutsättningar för ett gott liv för alla.
Rolf Granlund
