Rönnbergs torg har fungerat som Mariehamns allmänna soptipp under åren 1938–1971 och under alla dessa 33 år har allt avfall från staden dumpats på det aktuella området.
Miljögifterna som man ville att skulle ”försvinna” (bilbatterier, kvicksilverlampor, oljor, arsenik och kemikalier med mera) kastades i Slemmern och på intilliggande stränder tills dess att strandlinjen hade flyttats 100 meter ut i havet på en 500 meter lång sträcka. Därefter täcktes allt in av sprängsten med förhoppningen att minnena av verksamheten skulle försvinna.
Exakt på den platsen anser majorieten(?) av de folkvalda politikerna i Mariehamn att det vore lämpligt att bygga bostäder! Kanske just av den orsaken, att många varken kommer ihåg eller ens var födda under Rönnbergstorgs-epoken, eller än värre vill förtränga det som skedde?
I Swecos miljöutredning framgår klart och tydligt att all markpåverkan och allt grävningsarbete bör minimeras och att befintliga rörledningar ska kvarlämnas för att man så långt som möjligt ska undvika att påverka det underliggande lerlagret.
Med beaktande av ovanstående är det anmärkningsvärt att utredningen inte omfattar hur deponin påverkas då uppemot 500 pålar ska hamras ner genom allt avfall till berggrunden som ligger på 10–15 meters djup.
Pålarnas sammanlagda volym utgör cirka 650 kubikmeter och stalltipset är väl att överskottsmassorna pressas ut i Slemmern, vilket även skedde i samband med pålningen av Mariebad.
Nu hävdar ju intervjuade personer att bilbatterierna ”gudskelov inte kastades på Rönnbergs torg”. Frågan är bara i så fall vart de försvann och varför det blev ett sådant rabalder då man till en början fortsatte att kasta dem bland övriga sopor på Ödanböle ?
Vi har fått berättat av en tidigare bilförsäljare att han personligen har kastat över hundra bilbatterier i Slemmern och att det säkert ligger några tusen batterier där. Han skämdes över sin gärning men försvarade sig med att det var fullt lagligt och att ”alla andra gjorde likadant på den tiden”.
Vid planeringen av motorbanan oroades man över att fem liter olja riskerade att rinna ut på ett kalhygge i Eckerö, Skag utifall ett oljetråg havererade. Ställ det i proportion till all den olja och övriga miljögifter som redan finns lagrade i marken under Rönnbergs torg. Då kanske ni inser att riskerna är aningen större då vi pratar om uppemot 200.000 kubikmeter förorenade jordmassor som bokstavligt talat ligger i centrum av Mariehamn och invid en havsvik som mynnar ut i Östersjön.
En sanering av ovanstående mängd skulle äventyra stadens ekonomi under flera årtionden framöver varför ett bättre alternativ vore att låta avfallet ligga kvar orört i marken och satsa pengarna från planläggningen och kommande domstolsprocesser på att säkerställa att miljögifterna inte rubbas eller kommer i dager.
Alternativet vore att spela rysk roulette med skattebetalarnas pengar där ett eventuellt misslyckande, förutom en potentiell miljökatastrof, kan komma att kosta staden över 100 miljoner euro.
Tomas Brunberg
Roger Rundberg
