Dödsstraffet fastställt på ursprunglig värdegrund, det kommer förhoppningsvis aldrig att återinföras. Inte någonstans. Dödsstraffet anses allmänt vara meningslöst. Men, ett obestridligt faktum är att den trast som avlivas i en bärodling – den äter aldrig mer till exempel ett körsbär – inte någonstans!

Pragmatik i brottsbekämpning blir dessvärre satt på undantag, särskilt i Sverige. En på tok för stor del av Sveriges lagstiftares kommentar till påföljden av landets ytterligt unika laglighetsspektakel, den är fortfarande: ”oacceptabelt”. Den benämningen är där i dag så flat och utnött som någonting kan bli. Den är politiskt korrekt, liksom. I inkörsporten till Sveriges växande parallellsamhällen, där kom acceptansen av gängkriminalitet smygande som en råtta om natten, tills resultatet upptäcktes likt en åskblixt från klar himmel – i humanitetens namn.

Apropå inkörsport för kriminalitet, i Ålandstidningen den 6 augusti kunde vi läsa om påföljden av en nyligen ”modifierad” åländsk vägtrafiklag. En föga uppmuntrande nyhet!

En skamlös bilist har demolerat en bil parkerad på Strandgatan i Mariehamn. Den förmodade ynkryggen smet från sitt uppenbara lagbrott. Tilltaget observerades emellertid av ett vittne, som antecknade brottsredskapets (bilens) registernummer. Ändå ämnas förövaren ifråga tydligen gå fri från ansvar! Om denne var sprit-, knarkpåverkad eller har körkort – det tycks vara ointressant i sammanhanget. Hur som helst, myndigt åländska lagstiftare har nog haft en rätt tydlig otur med tankeverksamheten i sin iver att spara samhällspengar. Resultatet därav torde utgöra en utomordentligt välgrundad uppgift för Justitieombudsmannen.
En makalös löneförhöjning, som tämligen tydligt förnöjda beslutsfattare i ”borgen” kan tillföra sina privata bankkonton – den sparsamheten är av en helt annan art. Återkommer när den drabbade bilägarens kostnad för lagbrottet är klargjort. Man kan undra, vilken nytta har vi gräsrötter av vår nutida Ålands självstyrelse – egentligen?

Torbjörn Häggblom