I juni fick jag ett brev från ”vårt” skogsföretag där de glädjestrålande utropade att de höjer priserna och nu ska betala 60-62 euro för timmer och 32-35 euro för massaved. Jaha, vad bra, tänkte jag. Men sedan läste jag i Kauppalehti för någon vecka sedan att i Karelen får man minsann 68-70 euro för timmer och 30 euro för massaved. Jaha, tänkte jag, inte undra på att dividenden höjs på mina aktier i ”vårt” skogsbolag och att man kan köpa upp det ena skogsföretaget efter det andra i Finland. Men, tänkte jag vidare, hur ska de få någon att sälja sin skog till dem för underpris? Nå man måste ju sköta om sina skogstappar så jag fick krypa till korset och med sammanbitna tänder lät jag en tapp gallras. Men vad händer? Jo när jag fick avräkningen fick jag 58-62 euro för timret och 30-40 euro för massaveden! Sensmoral? Jo, sälj dina skogstappar och köp aktier i ”vårt” skogsbolag i stället. Det får mig att minnas en storbonde i Västanträsk som sade ”nä hörni pojkar. Int ska ni odla päron. Ni ska köpa Chipsaktier!” och så rätt han hade. När man läser tidningarnas skvallersidor om fastighetsaffärer blir man verkligen med förvåningens finger i häpnadens mun. Priserna på skog och åker har tappat all verklighetsförankring. Eller är det så enkelt att det finns för mycket pängar på Åland. Tänk om de pengarna användes för att nyetablera företag eller utveckla gamla? Ja ja, det är ju det som händer med ”vårt” skogsföretag. Men vem är det som köper upp aktierna där? Det frågtes blott men gavs ej svar. Johan Dahlman