Med anledning av artiklarna i Ålandstidningen den 17 april och den generella frågeställning och debatten kring vindkraften i vårt närområde, samt i stort, tänkte jag lyfta några frågor och tankar.

Det första jag tänker på är ”de över 1.000 nya heltidsjobb” som Ilmatar talar om, det tror jag skulle vara intressant för ålänningar ifall man kunde beskriva detta mera i detalj? Hur många av dessa jobb kunde bli aktuella för lokalbefolkningen, kommer arbetskraft utifrån, kommer de i så fall bo och leva på Åland?
För just vagheten i påståenden och undvikande svar på specifika frågor är kommentarer jag tycker mig höra från många jag pratat med här på Åland. Jag tänker mig att ifall de som vill bygga denna vindkraftpark tycker att den är en bra lösning och ett magnifikt projekt så bör man nog försöka vara ärlig och tydlig mot allmänheten för att ha en chans att driva igenom detta på ett demokratiskt sätt.
Jag undrar sedan över alla dessa pengar i bottenarrenden samt fastighetsskatter som Ilmatar nämner. Är de överhuvudtaget realistiska och förankrade i fakta? Och om dom är det, hur ska dom i så fall fördelas? Fördelningen är en fråga som ställs inom vissa av kommunerna, skall de som berörs mera direkt av projektet få mera pengar? Hur ska privata företag som påverkas behandlas, Havsvidden är ett exempel?
Vätgasproduktionen då? Skulle det gå att få någon tydlighet i den? Tänker man använda sig av elektrolys? Det är väldigt energikrävande som jag förstått det. Metangas är förmodligen det minst energikrävande men då får vi CO2 som restprodukt.

En fråga till som jag och många andra undrar över är hur det förhåller sig med isförhållandena som råder i vår del av världen – är det ett ”icke problem”? I så fall bör man väl ha ödmjukheten att beskriva det på ett tydligt sätt till oss som inte förstår.

Många andra problem beskrivs och ifrågasätts även i nämnda tidning, men vad som ifrågasätts väldigt lite, inte bara här utan globalt, är vindkraftens plats och storlek i energi mixen. Det tänkte jag ta mig friheten att reflektera lite över.
Det finns visa människor som menar att det finns tre huvudspår när det gäller energi försörjning:
1. Rent
2. Billigt
3. Pålitligt
Samma källor vill också påpeka att man inte kan få alla tre, utan ”bara” två. Till exempel:
1. Billigt och pålitligt: Kol, olja, naturgas
2. Billigt och rent: Vind och sol
3. Rent och pålitligt: Vatten och Kärnkraft.
Detta tycker jag kan vara riktgivande kategorier att utgå ifrån när man ser de olika alternativen relativt till varandra, men de är förstås förenklingar av verkligheten.
Jag anser att vi i de, ännu, rika västerländska demokratierna bör satsa det mesta av krutet på exemplet 3 ovan. Vattenkraft där det är möjligt och rimligt, men i synnerhet lägga krutet på kärnkraft. Kärnkraft vet vi redan att fungerar. Relativt rent, väldigt pålitligt och i framtiden, när de faktiskt nästan helt och hållet obefogade fobierna kring tekniken lagt sig, prisvärt!

Om vi satsar våra pengar där kommer vi högst troligt i förlängningen att ha råd, tack vare stabil tillgång och prissättning på energi, att hjälpa utvecklingsländerna att finansiera steg 3 för dem. Om det är så att co2 är ett så stort problem som alla klimatmål vi ställer upp antyder, varför vill inte västvärlden då satsa på något vi redan kan? Varför ska vi då satsa på till exempel vindkraft? Som när hela produktionslinjen tas i beaktande, underhåll, livslängd och pålitlighet, inte ser särskilt ”grön” ut på någon sista rad. Så då kan man undra hur ren och framförallt hur billig den egentligen är i det långa loppet.

Det råder nog stor enighet i att tillgång till pålitlig, planerbar och hyggligt prissatt energi är mycket starkt korrelerat till ett samhälles bärkraft, utveckling och välbefinnande.
I stället håller vi i väst på många håll på med vår dyra (ineffektiva) och ganska meningslösa dygdsignalering av ”grön energi”, för att ”rädda världen”. I detta har vindkraften en stor roll. Detta medan utvecklingsländer som Kina och Saudiarbien, bland andra, bara ökar sina utsläpp utan att bry sig särskilt mycket om något annat än sina ekonomier. Vi har gjort samma demografiska resa, så inget annorlunda på det viset. Väst ligger ännu före och ska om möjligt utgöra ett gott exempel på vad framtiden kan erbjuda utvecklingsländerna, men vi får inte bli naiva och riskera våra välfärdssystem på grund av utopiska visioner som inte i praktiken fungerar. Denna dygdsignalering imponerar nog ändå inte särskilt mycket på utvecklingsländerna utan tvärtom.
Skräckexempel finns det gott om: Stänga ner kärnkraftverk, köpa billig rysk naturgas och olja i stället, bygga vindkraftverk överallt i panik när det gick åt skogen…åter öppna kolkraftverk och liknande för reservkraft, eller kraft alls. Ja, listan är lång. Allt detta för att vi är livrädda för mera co2 i atmosfären.
Detta medan utvecklingsländerna förmodligen behöver gå igenom samma demografiska fas för att utveckla sina inre marknader och därefter välfärdssystem. De blir starkare ekonomiskt, vilket kommer göra att de blir grönare på sikt, gott så. Vi i väst med vår ”gröna våg” riskerar däremot att göra oss mer sårbara mot dessa mer eller mindre auktoritära stater, i vilka det privata initiativet är litet, den statliga makten är stor. Men framför allt, deras moraliska hållning mot andra länder, mot naturen och den egna befolkningen lämnar en hel del övrigt att önska.
Bättre då ifall vi försöker på bästa sätt att upprätthålla livskraftiga ekonomier i väst, där energin är en avgörande spelare, då kan vi kanske både hjälpa att påskynda energiomställningen för- och upprätthålla ”goda” förbindelser med utvecklingsländerna.

Åter till vindkraften. Kanske kan det få finnas någon vindmölla här och där på jorden i framtiden ifall lagringstekniken och integrationen med el-infrastrukturen förbättras. Men att vi ska satsa så vansinnigt mycket nu, på något som inte är planerbart och omoget teknologiskt sett, att göra det på områden som har så mycket större värden på andra plan än för energiutvinning, det förefaller inte som den bästa investeringen för framtiden.

Ovan nämnde jag ”sista raden”, hur ekonomiskt hållbart är det egentligen med vindkraft? Alltså för hela samhället menar jag, inte bara för företaget. Priset till konsument, planerbarheten, elektriska infrastrukturen och dess påfrestningar på grund av de asynkrona generatorerna som vindkraft verk är. Tekniken att tillverka vätgas för att effektivisera energianvändning från vindkraften är inte direkt okomplicerad och klar. Elektrolys av vatten är väl det sätt man kan få ”ren” vätgas på och det är väldigt energi krävande. Gör man det av metangas är det klart mindre energikrävande, men då kommer den stora boven co2 fram igen, och då var det väl ingen större idé med den gröna och förnyelsebara vindkraften. Det enda förnyelsebara med vindkraften är nog sist och slutligen vinden!
Så om vi nu mot förmodan behöver vindkraft varför behöver den då byggas just här, skärgården här är med några få andra platser i världen unik. Är det verkligen värt att äventyra den?
Återigen, att satsa så mycket, på till synes så lösa grunder och med höga risker verkar inte rimligt. Jag förstår att det verkar attraktivt på kort sikt för många med alla de intäkter som vårt samhälle sägs få ta del av. Dessutom blåser de ideologiska vindarna hårt nu för att främja klimatet och vara en ”god människa”, så ja frestelserna är stora. Dock vet vi inte med säkerhet att det blir så bra som det lovordas, och många svar är luddiga och vissa frågor verkar inte intressanta att svara på. Andra frågor får inte ställas, för det gör inte ”goda människor”.
Vi vet inte heller vem som tar projektet, och vad händer om det inte ros i hamn, eller sen går omkull? Kyrkogård av stål och glasfiber skelett, vem betalar i så fall för den ”begravningen”?

Till slut vill jag påstå en sak:

Det är bättre för framtiden ifall vi får ställa frågor som vi inte i dagsläget kan besvara, än att vi har massor av svar som inte får ifrågasättas.
”The truth shall set You free”.

Jonas Haglund