Christian Wikström (Ob) skriver en insändare där han hävdar att stöd inte ska höjas, eftersom det ”inte lönar sig att arbeta då det är mer förmånligt att gå på stöd”. Han illustrerar detta med ett exempel där en ensamförsörjande person med två barn får 2.200 euro per månad. Det kan vid en första anblick låta som en stor summa, men vi ska också komma ihåg den ganska saftiga inflation vi haft (som Wikström också nämner).
På Åsub:s hemsida finns en tabell som heter ”Hushållens genomsnittliga konsumtion år 2016 efter varugrupp och familjetyp”. Tabellen börjar bli gammal, men vi får göra ett antagande att en ensamförsörjande förälders prioriteringar ser ut ungefär likadana ut i dag som de gjorde för åtta år sedan. På Åsub finns även ett konsumentprisindex, och tack vare detta kan vi översätta vad en liknande livssituation skulle kosta idag. Vi tar en titt!
Totalt spenderade en genomsnittlig ensamförsörjande förälder 33.357 euro under 2016, eller 2.779 euro per månad. Översatt till till dagens konsumentprisindex (enligt Åsub cirka 21 procent högre jämfört med 2016) blir det 3.358 euro per månad. Detta är med ett genomsnitt om 1.094 euro per månad för boende. Utgår vi från Wikströms exempel om en hyra på 750 euro per månad där el, värme och vatten ingår blir den totala månadskostnaden ändå över 3.000 euro per månad. Budgeten om 2.200 euro per mån är med andra ord spräckt med råge och vi får göra lite prioriteringar.
Adderar vi de poster jag anser att man inte klarar sig utan* (se fotnot nedan, märk väl att jag lämnat bort sjukvård då detta lär ska vara kostnadslöst) samt justerat till dagens konsumentprisindex, så får vi en totalkostnad på 1.804 euro per månad. Det är alltså utan någon som helst extra nöjen eller andra ”onödigheter” som till exempel att låta barnen gå på någon fritidsaktivitet. Med andra ord knappt 400 euro över till sparande, buffert, nöjen, något gott eller andra saker som låter föräldern och de två barnen leva ett drägligt liv. 133 euro per person och månad räcker inte långt för ett uns livskvalitet, speciellt om barnen är tonåringar. Det stöd som Wikström verkar tycka är problematiskt verkar i stället vara en ganska bra representation för minimikostnaden för att klara sig som ensamstående förälder på Åland.
Wikström är snubblande nära det verkliga problemet, och nämner det till och med i sin insändare: lönerna hänger inte med inflationen. Han har dock helt fel fokus. Man ska inte göra det ”attraktivt” att arbeta genom att piska de bland oss som redan har det svårast. Det vi verkligen bör ifrågasätta är det faktum att lönerna inte hängt med inflationen; för det är där det verkliga problemet ligger för de personer som behöver stöden.
Linus Dahlblom
*livsmedel (utan alkohol, tobak eller restaurangbesök), kläder och skor, hushållsinventarier, transport, kommunikationer, personlig vård (till exempel hygienartiklar), social trygghet samt försäkringar.
