Ledarskribenten på Ålandstidningen den 16 maj fick det omedvetet rätt: ”Ska vi bara ha skarv, örn och vitkindade gäss?” Under vårt tidevarv pågår snabbare och snabbare utrotning av fågelarter och andra djurarter. Orsaken är inte predatorer eller dödlig konkurrens mellan livsformer, utan bortom allt tvivel människans påverkan.

Förutom jakt, överfiske och andra direkt livshotande åtgärder, leder framför allt människans övertagande och förändring av områden, giftspridning, föroreningarna och klimatförändringen till försvinnandet av djurens habitat; deras anpassning till speciella miljöer, ekosystemen för fortplantning och näring.
Enligt ”Living Planet-index” har vilda djur minskat med 68 procent under de senaste 50 åren. Däggdjur är hotade upp till 40 procent, fåglar över 13 procent och kräldjur över 40 procent. Hälften av jordens insekter har försvunnit sedan 1970 och 40 procent av de kvarvarande riskerar att utrotas.
Av de livsviktiga pollinerarna har humlorna i Europa minskat med 17 procent och i Nordamerika med 48 procent. Människans intrång i de vilda djurens domäner skapar pandemier, livshotande för oss själva, så som covidpandemin med över 6,8 miljoner döda (WHO, rätta siffran torde var mycket högre). Människans manipulering av naturen misslyckas för det mesta. Naturen balanserar bäst sig själv.

Beslut att tillåta så kallad skyddsjakt på havsörn på Lågskär för att skydda födda ejderungar var inte rätt. Varför väntade man förresten nästan hela året från dem misslyckade skyddsjakten från 2023? År 2024 togs beslut den 2 maj och skyddsjakten skulle sättas i gång den 14 maj. I bifogad besvärsanvisning ges besvärsmöjlighet på 30 dagar. Högsta förvaltningsdomstolen kunde inte annat än att besluta om stopp för verkställigheten.

I Lågskär häckar årligen cirka tusen ejdrar och det är Finlands största plats för detta. Det är också en av de få ställen där ejderstammen har ökat.
Hela saken börjar även få alarmerande nyanser. Från politisk håll på Åland aviserar man att börja gräva i domstolsväsendets agerande. Det visar förvånansvärd omogenhet! I vår rättsstat och demokrati är politiska makten och domstolsväsendet strikt separerade och absolut självständiga. Attacker mot denna princip är dessvärre inte helt uteslutna, så som vi numera har fått uppleva till exempel så nära som i Ungern. Där har det politiska etablissemanget i dag stenhårt grepp över rättsväsendet. Vårt självstyrelse är fantastiskt, men betyder inte varenda gång att man har rätt. Skyddsjakten på havsörn på Åland har lett till mycket och stark kritik i västra Europas länder, bland annat Storbritannien, Frankrike och Holland.

”Naturskyddare”