Den senaste tidens mediedrev kring lagtingsmän och slipsar har skapat en debatt som väcker frågor om journalistikens roll och ansvar. Artiklarna och ledarna i Nya Åland och public service har fokuserat på detaljer som inte bara känns triviala i sak, utan som också riskerar att skada de personer som står i centrum för uppmärksamheten.
Det är viktigt att komma ihåg att bakom varje politiker finns människor med familjer. Många av dem har barn i känslig ålder och anhöriga som följer med i medierapporteringen och påverkas djupt av den. Att bli föremål för hånfulla kommentarer och insinuationer kan sätta djupa spår, inte bara hos de vuxna som är vana vid att stå i offentlighetens ljus, utan också hos deras barn och närstående som ofta står maktlösa inför den offentliga granskningen.
Granskning av makthavare är en av medias viktigaste uppgifter – en grundpelare i en fungerande demokrati. Men när fokus skiftar från att rapportera om sakpolitik till att driva personfrågor och lyfta fram bagateller som slipsar och klädkoder, måste vi ställa oss frågan: Vilket syfte fyller detta? Och till vilket pris? Journalistik bör sträva efter att vara saklig, opartisk och relevant. När rapporteringen däremot leder till ett drev som riskerar att såra och splittra, är det dags för journalisterna att fundera över sin egen roll. Vad vill vi uppnå med vår rapportering? Hur påverkar den människorna bakom rubrikerna?
Media har en makt som inte får underskattas. Det är en makt att lyfta fram orättvisor, granska maktmissbruk och skapa en mer informerad allmänhet. Men den makten kommer också med ett ansvar – att agera med empati och respekt, särskilt när det finns anhöriga som påverkas.
Vi kan inte blunda för att ett drev som detta sänder signaler till samhället om vad som anses viktigt och prioriterat. Därför uppmanar jag journalisterna i Nya Åland och andra medier att reflektera över sitt eget agerande.
Är det här den typ av journalistik vi vill stå för? Är detta det budskap vi vill sända till våra läsare? Låt oss komma ihåg att bakom varje politiker finns människor med känslor, barn med oro och familjer som tar illa vid sig.
En mer respektfull och saklig rapportering gagnar alla – inte minst demokratin.
Nils Manelius
