Peter Lindbäck (Lib) och Arsim Zekaj (S) skriver i en insändare att ”Det går inte att tala om våld mot kvinnor utan att tala om jämställdhet”. Denna insändare förmodas ha sin grund i den debatt som nyligen förts i lagtinget i samband med Ob:s förslag om att avskaffa tjänsten: Specialsakkunnig inom jämställdhet, och överföra jämställdhetsarbetet till Ombudsmannamyndigheten.
När undertecknad presenterade detta förslag möttes jag av hänvisningar till den bristfälliga rapporten som påvisade att en fjärdedel av unga män ansåg att våld mot kvinnor i vissa fall kunde vara motiverat av de tre sammanklumpade skälen ”klädsel, utseende eller beteende”. Jag anser att våld i nära relationer, samt våld mot kvinnor är mycket allvarligt, men det är en väldigt stor skillnad mellan klädsel, utseende kontra beteende, det senare innefattar även självförsvar som till exempel, att nödgas hålla fast en våldsam partner.
Det är här vi kommer till pudelns kärna, okunskap. För att kunna arbeta med ett problem, så måste man känna till problemet.
Om man på riktigt vill bilda sig i ämnet, så kan man inte enbart läsa sammanfattningar, ofta baserade på felaktiga definitioner, och som i vissa fall även undanhåller viktiga fakta.
BRÅ:s rapport visar att män inom fler kategorier utsätts för mer våld än kvinnor i nära relationer. I ålderskategorin 55-86 år är det avsevärt fler män än kvinnor som rapporterar om utsatthet för våld.
Ser vi enbart till fysiskt våld över alla åldrar, så är det enbart 0,6 procent fler kvinnor än män som utsatts. Detta visas inte tydligt för den som enbart läser sammanfattningar, vilket även BRÅ JO-anmälts för.
Andra undersökningar i Sverige, samt även i Finland och Norge visar även dessa att skillnaderna rör sig inom ett par procents skillnad i utsatthet.
Dock så är det så, att skadorna, och i de mest fruktansvärda fallen även med dödlig utgång, är vanligare när det är män som slår.
Med det sagt, säger jag gärna ”inte en kvinna till” men heller inte en man till!
Det jag hela tiden har sagt, mycket tydligt, är att våld, och i synnerhet i nära relationer är helt oacceptabelt.
Men det enkla narrativet att det skulle vara en jämställdhetsfråga, är en helt felaktig slutsats, och leder till att man arbetar helt fel med problemet. Vilket LR:s förmåga att lösa problemet med hjälp av jämställdhetsarbete visar tydligt.
Stellan Egeland (Ob)
