Barbro Sundback (S) menar att den gränssäkerhetslag som riksdagen nu behandlar skulle äventyra ålänningarnas fri- och rättigheter. Jag är av annan åsikt.
Gränssäkerhetslagen är en undantagslag som handlar om att ge myndigheter verktyg att trygga säkerheten på östgränsen ifall Ryssland skulle instrumentalisera och sända ett stort antal asylsökande med målet att destabilisera Finland, och om alla andra gränsåtgärder redan vidtagits och fallerat. President Alexander Stubb sade förra veckan i offentligheten att Ryssland har kapacitet att flytta stora mängder migranter till Finlands gräns på en kort tid. Det kan handla om över tusen människor inom loppet av några timmar. Lagen får enbart användas som sista utväg. Regeringen och presidenten måste vara av samma åsikt och lagen får enbart vara i bruk en månad åt gången. Dessutom upphäver lagen sig själv ett år efter ikraftträdandet och blir således inte bestående. Riksdagen kan ännu lägga till ytterligare skyddsmekanismer.
Framför allt kräver lagförslaget 5/6 majoritet för att godkännas av riksdagen, alltså samma majoritet som att ändra grundlagen i brådskande ordning. Det är ett exceptionellt rättsskydd och kräver att även en majoritet av oppositionen stöder lagförslaget.
Sundbacks systerparti i riksdagen, Socialdemokraterna, avgör i praktiken om lagen godkänns eller inte. SDP:s parti- och riksdagsgruppsledning har sagt att man stöder lagförslaget efter de ändringar som gjorts. I likhet med mig röstade samtliga fyra socialdemokrater i grundlagsutskottet för att lagen skulle fortsätta behandlas. Vi har inte godkänt lagen, utan krävt ändringar för att fortsatt behandling. Rösterna var 15-2, så man kan inte påstå att regeringen manglat igenom något då sex av oppositionens åtta ledamöter också stödde beslutet.
Lagförslaget är ytterst komplicerat och långt ifrån idealiskt. I praktiken handlar det nu om att välja det minst dåliga, då ingen lyckats presentera någon annan mer hållbar lösning.
Det handlar om att trygga Finlands gränssäkerhet i lägen då den ytterst skulle prövas. Förhållandet till asylrätten är dock mycket problematiskt, något grundlagsutskottet också konstaterar. Det här görs inte för att begränsa asylrätten, utan för att säkerställa att beredskap finns ifall Finlands säkerhet testas skarpt. Alla sakkunniga har inte varit eniga. Jag rekommenderar att läsa medlemmen av Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter Pauliine Koskelos tankar som förts fram i media och som liknar Justitieombudsmannens. Det var den argumentationen jag och 14 andra kollegor fastnade för. Det fanns också ett annat synsätt som två kollegor företrädde. Om jag gått på deras linje hade hela lagförslaget sannolikt stoppats med alla de politiska konsekvenser det fört med sig, något som ändå så klart inte var relevant för grundlagsutskottets behandling.
Konstitutionella bedömningar får ändå politiska konsekvenser. Det är många som i den här debatten drar linjerna raka. Jag tvivlar inte på att sådana linjer också hade dragits mycket raka om man hade kunnat framställa att Ålands riksdagsledamot mot presidentens, regeringens och ansvariga myndigheters samlade och starka vilja, i praktiken stoppat lagförslagets fortsatta behandling. Utskottet hittade en framkomlig väg, som var godtagbar också för mig. Det kändes bra att vi kom till den slutsatsen med klar majoritet. Det var ingen perfekt lösning, men den minst sämsta, och som vi hade stöd för av sakkunniga.
Linjedragningen gör inte att ålänningarnas fri- och rättigheter är i fara. Behandlingen av lagförslaget fortsätter i grundlagsutskottet på fredag. Ändringar i lagförslaget kommer göras. Mats Löfström Ålands riksdagsledamot Medlem av grundlagsutskottet
