Margit Holmberg på Ytternäs tog kontakt. Hon tyckte att staden skulle bygga det planerade demenscentret på ängarna öster om hennes gård och Lillängen. Som gammal markägare visste hon berätta att staden äger mycket mark i detta område. Vi tittade oss omkring och jag såg redan framför mig inte bara ett demenscenter utan en hel demensby.
Det aktuella området skulle ligga i närheten av Ytternäsvägen där busshållplatsen finns. Vatten- och avlopp finns och Lillängen hålls varmt med fjärrvärme. Här kan man bygga boende på markplan för alla. Miljön är gammal kulturbygd. Atmosfären är pastoral med betande hästar och får. Lugnet är bedövande. Området är förhållandevis okomplicerat att exploatera.
Varför har ingen kommit på detta tidigare? Området är inte stadsplanerat. Dessutom känner få till hur stort stadens markinnehav är på detta område. I generalplanen är en stor del av stadens mark tänkt att bli naturskyddsområde eller Natura 2000-område. De senare områdena som är mera omfattande ska man bevara men den del som ligger längst norrut kan som Margit Holmberg säger bli en fin demensby enligt dansk eller nederländsk förebild.
Margits alternativ har stora fördelar framom de nu aktuella förslagen att placera demenscentret antingen på Apalängen eller i Mariepark. Båda förslagen innebär våningshus vilket inte rekommenderas för boende för demenssjuka. Vid Apalängen är trafiken i dag 8.000 bilar i dygnet och över hundra av dem är tung trafik, varje dag i veckan dygnet runt. Att röra sig fritt i anslutning till demenscentret på Apalängen lockar inte. Faran för institutionalisering är uppenbar. Mariepark är en mera politisk plats. Den nuvarande arrendatorns framtidsplaner med Mariepark är oklara. Många anser att det luktar och bullrar och att trafiken är besvärande. Med den lågfrekventa trafik hamnen har i dag är trafiken en västanfläkt jämfört med trafiken vid Apalängen.
Många hävdar att närheten till ÅHS är viktig för demenscentret. Rent organisatoriskt är äldreboende en social angelägenhet som kommunerna ansvarar för. Äldre behöver särskilt boende för att de inte klara sig i eget boende. Om det föreligger behov av hälso- och sjukvård borde den ges på våra äldreboenden genom en omfattande delegering av ÅHS.
Demensföreningen avslutar sitt utlåtande om demens- och äldreboende i Mariehamn med följande förslag: ”eftersom båda dessa alternativ (Mariepark och Apalängen) har relativt mycket trafik nära, så undrar demensföreningen om staden har tillgång till någon lugnare tomt?”.
Låt oss lägga politiken åt sidan och tänka efter. Vilken lokalisering av demenscentret är optimal för de demenssjuka? Jag håller med Margit. För de demenssjuka och deras anhöriga är det viktigt att stadens folkvalda avgör lokaliseringsfrågan i enlighet med klienternas bästa för ögonen och inte genom en hätsk debatt och en omröstning om två alternativ av vilka inget är optimalt med tanke på klienternas behov och trivsel.
Barbro Sundback (S)
