Kommentarerna kring det ukrainska fredsmötet i Schweiz har varit mycket varierande. I Yles rapportering framstod det nästan som en stor seger, i den internationella pressen var man betydligt mera återhållsam. Så var landade vi egentligen?
Innan vi gör ett försök att se vad man lyckades åstadkomma vid Vierwaldstättersjöns strand är det ändå orsak att förklara, att agendan var ganska begränsad och att alla deltagare visste att det inte kunde bli något slutgiltigt resultat eftersom den stora syndabocken – Ryssland – inte var inbjuden.
Frågorna handlade alltså om vad man kunde göra så länge Ryssland inte tar sitt internationella ansvar. Det handlade alltså om kärnkraftverket, om försörjningen och om fria handelsvägar i Svarta havet.
Men vad var det vi missade?
Samtidigt pågick UNCTAD:s 60-årsjubileum. FN:s organisation för samarbete och utveckling grundades under 1960-talets optimism och UNCTAD II hölls i New Delhi och påverkade då stort en ung världsförbättrare.
Att fredskonferensen vid Vierwaldstättersjön ordnades samtidigt som UNCTAD firade sitt jubileum kan naturligtvis ses som ett nästan oundvikligt sammanträffande eller som en vanlig kalenderkrock. Världen är fylld av konferenser av alla upptänkliga slag och att undvika kalenderkrockar är kanske inte ens möjligt. Men den här kalenderkrocken är egentligen besvärlig.
Under hela den tid Rysslands krig i Ukraina har pågått har det funnits en stor global tudelning. I den globala södern (som utvecklingsländerna nu kallas) ser man Rysslands krig som en europeisk intern fråga, och en stor del av sympatierna åker över på Rysslands sida eftersom den ”andra sidan” består av centrala länder i gamla kolonialvälden.
Det besvärliga i den här antikoloniala ryggradsreaktionen är att den också har förhindrat den globala södern att se hur Rysslands krig skadar dem. Om ni kollar UNCTAD:s hemsidor finns det en massa dokument, som handlar om att den globala södern i dag är mera illa ute än vad den var för 10 eller 20 år sedan. Ländernas skuldsättning ökar drastiskt och samtidigt stiger också kostnaderna för skuldsättningen. Om Tyskland betalar cirka en procent i ränta för sin statsskuld, betalar den globala södern ofta tiofalt mera. Samtidigt stiger livsmedelspriserna. Rent objektivt sett – när det är möjligt att vara objektiv – skadar Ryssland den globala södern.
Fredskonferensen gjorde en öppning på den här sidan av den moraliska fronten. Nu fanns länder från den globala södern med och det inger hopp om att nästa skede kan ge oss, världen och Ukraina mera.
Men några grundbultar i Rysslands försvar måste tvingas ge vika. Det är framför allt Kina. Utan Kinas understöd klarar Ryssland inte kriget.
Tänker du köpa kinesiskt? Lika lite som ryskt!
Krönika_Namn:Nils Torvalds
Skribenten är ledamot av Europaparlamentet
SFP/Renew Europe
