I fredags firades Östersjöns dag. Vi vet att ändringar i havsmiljöer världen över sker i dag snabbare än någonsin tidigare under mänsklighetens historia. Vi vet att artmångfalden rasar och hela ekosystem hotas. I Östersjön har ändringen gått fortare än i de flesta haven. Det är inget mysterium; havet är döende på grund av övergödning som orsakas av oss människor och som accelereras när klimatet blir varmare.

Man skulle kunna tro att Åland som ligger mitt i Östersjön skulle vara ett sjudande nav för forskning, räddningsinsatser, innovation och klimataktivism för att rädda vårt hav. Det skulle kännas naturligt att Åland gick i spetsen av den gröna omställningen och gjorde sitt allt för att rädda Östersjön – inom näringslivet, politiken och på individnivå. Vi kan ju inte leva här utan ett friskt hav.
Tyvärr verkar polletten inte riktigt ha trillat ner på Åland. Många tror fortfarande att havet mår bra för att det glittrar, eller att havets naturvärden går ut på hur horisontlinjen ser ut. Många kanske tänker att saker som ö-undantag gynnar Åland. Men för att havet ska räddas ska vi inte frånsäga oss vårt delansvar för utsläpp från sjöfarten eller för den globala övergången till grön energi: att stå emot utsläppshandel eller vindkraft är inte att rädda Östersjön.
Om Östersjöns ska räddas ska vi däremot tala om artmångfald, utsläpp, övergödning och klimatförändring. Vi ska tala om transporter, bottentrålning, ö-undantag och miljöfond. Vi ska också tala om själva orden. Till exempel i ordet ö-undantag ligger fokuset på en positiv särbehandling av öar. Men om man tänker efter så minskar ö-undantaget marknadens incentiv för att innovera kring hållbara transporter, vilket i förlängningen innebär att ö-undantaget är ett undantag från att skydda Östersjön. Hur många av oss som bor mitt i havet skulle vilja ha ett ”Östersjö-undantag”?
På Österjöns dag ska vi inte bara skrapa på ytan utan gå till botten med våra miljöresonemang. Då blir det klart att vi måste överväga väldigt noga vad Östersjön är värt för oss ålänningar och hur mycket vi är beredda att offra för dess hälsa.

Aino Waller