Med anledning av skriverierna i tidningen och reaktionerna på sociala medier under de senaste dagarna känner jag att jag måste skriva några tankar kring hästar i trafiken.
De flesta som har hästar i dag är ryttare och rider sina hästar. Som icke hästintresserad kan man tycka att de kan hållas i skogen, i ridhus eller på ridbanan så är det inte något problem med hästar i trafiken. Man ska dock komma ihåg att även hästar är individer med känslor och humör och vill man ha en träningsvillig kompis behöver man hitta på olika sätt att hålla dem träningsmotiverade. Då kan ett alternativ vara att rida ut, som vi kallar det. Att då rida längs med en väg där hastighetsbegränsningen är 50 kilometer i timmen eller högre tilltalar nog ingen, varken ryttare, häst eller bilchaufför. Jag tror inte att någon av oss som har hästar frivilligt väljer att vara i trafiken men ibland har man inga andra alternativ. Det kan vara en transportsträcka för att ta sig till en skogsstig, till en träningsplats eller till en tävling. Hästar är vanedjur och om de är tränade blir de rätt trafiksäkra, men de är inga maskiner och även om de är lugna och säkra ena dagen kan de av olika orsaker reagera helt annorlunda en annan dag. Dessutom har jag upplevt många gånger hur man som ryttare i trafiken totalt ignoreras av bilisterna. De susar förbi nära och utan att sänka hastigheten, inte alla men många, utan att över huvud taget tänka på eventuella konsekvenser.
På travbanan har vi i dag en relativt nystartad travskola. Våra ponnyer som vi har där är alla trafiksäkra, åtminstone så trafiksäkra man med säkerhet kan säga. Dessa ponnyer rider vi väldigt sällan på. De är travponnyer och vana att dra vagn. Jag skulle aldrig i mitt liv drömma om att släppa ut våra elever, med ledare, på trafikerade vägar. Detta för att det handlar om tre–fyra ekipage som då gör anspråk på en rätt lång vägsträcka, vilket kan leda till irritation och i förlängningen farliga omkörningar. Vi kör inte ut från anläggningen ofta men vi har bara banan att tillgå på anläggningen och det kan göra att ponnyerna blir ”bantrötta”. Vi vill ha glada ponnyer som gillar att träna och tävla. De få gånger vi hittills kört ut från anläggningen har vi inte fått några arga eller sura kommentarer då de flesta vi möter tycker att ponnyerna är söta och vi kör inte speciellt fort. Vi tar alltid upp efter oss om någon ponny lämnar ”spår” kvar på gång- och cykelvägen.
För oss på travskolan handlar det om att vi inte har något annat ställe att köra på om vi vill ta oss ut från anläggningen. Önskvärt skulle det vara att ha en egen slinga att köra på och olika alternativ på var en sådan kunde byggas har under åren setts över men hittills har inte den nöten kunnat knäckas, detta beroende på dels brist på mark, dels brist på pengar. Förhoppningsvis är det en fråga som kan lösas i framtiden men fram tills dess har vi inga alternativ. Tycker polisen att det är klokt att vi kör på gc-vägen så hoppas jag att de tittar åt ett annat håll om de råkar på oss när vi är utanför anläggningen.
Pia Eriksson
Verksamhetsledare Ålands Hästsportförening
