När jag öppnade Ålandstidningen den 27 september blev jag både helt paff, ledsen och arg samtidigt.
Hur kan detta manglande angående ett nytt behövligt boende för alla som lider av en demenssjukdom/kognitiv svikt ta så länge att förverkliga? Tänk så många personer som får lida på grund av detta, både insjuknade, anhöriga och personal.
Insjuknade eftersom de får vänta allt för länge på att få den dygnet runt-vårdnad de behöver.
Anhöriga som får hoppa in på bekostnad av egen hälsa.
Personal som får ta hand om insjuknade i utrymmen som inte är ändamålsenliga.
De ritningar som nu framtagits för Hälsans hus är vad jag ser helt under all kritik.
Utöver det undrar jag hur man i centrum av Mariehamn på paradplats kan få det kostnadseffektivt utan att pruta på utrymmena.
Har någon av de som bestämmer intervjuat personalen på ett boende?
Jag åkte i dag till ett boende och frågade personalen vilka är de viktigaste sakerna att ta i beaktande, svaren var:
1. Omgivningen, det ska vara grönska runt omkring och inte för mycket trafik.
2. Små enheter med maximalt 8 personer per enhet.
3. Badrummens ska vara ändamålsenliga med liftanordningar.
4. Tillräckliga utrymmen där både klienter och personal umgås är viktiga för trivsel och en fungerande vård.
Den personal som jag pratade med i dag ansåg inte att läget i väsentlig mån påverkar rekrytering men ryktet om bra arbetsmiljö desto mera.
Märk att detta inte är en optimal undersökning men diskussioner med personal som ju har bäst insyn i det praktiska.
Min personliga åsikt är att man tar en snabbutredning om Ytternäs ängar och sedan väljer antingen det eller Apalängen.
När valet är gjort ska personal höras under hela processen.
Monica Backman
Anhörig
