Efter att ha försummat, genom ignorans eller med uppsåt, läskunnighet och vila därtill vill nu den monarkiska regeringen i vårt grannland att en modern kanon (ett urval av litterära verk, reds anm.) ska upprättas vars ändamål ännu inte klarlagts och erfarenheterna från de tidigare kanoniska skrifterna i bibeln antyder att den också får någon slags laglig status.

En obligatorisk läsning i skolor och i bibliotekens utbud eller till och med en mekanism att särskilja det rent svenska från andra mindre önskvärda? Spekulationer men inget reellt syfte har angivits varför marknaden för böcker och texter nu ska ersättas av stelnade monument över den rena svenskheten som litteraturens motsvarigheter till kungarna Gustav II Adolf och Karl XII som det mest heliga i en sekularisering där avvikande inte bör synas.
Ser vi till vad folk verkligen läser inom det svenska språkområdet så är kanske Tolstoj mer bekant än exempelvis Stagnelius. Rowlings böcker om Potter visar också att på att det är en generationsfråga. En kanon endast med svensk litteratur förbiser att de som läser kan söka spänning eller erotik och då rankas patriotism lägre än utbud och pris och en kanon blir bara ett tvång.

Låt den som vill läsa Shakespeare (eller de Pizan för könskänsliga) eller Hemingway göra just det och de som vill konsumera sin tid med fantasy får bli saliga på det och andra med till exempel Gamla testamentets Esters bok för att orientera sig om judendom i den persiska Orienten.

En officiell lista över rekommenderad litteratur skulle oundvikligen leda till olust inför läsning i gemen och skepsis mot allt annat statligt intrång. Men om man följer sitt omdöme men avstår från dagspressens nyblivna studenters kritik som enligt lärdom från skrivskolor lärt dem att kritik inte får vara kritisk.
På andra mindre sunda grunder stöds inte heller en kanon av den elit som redan har för mycket pekuniärt för sitt eget bästa. Och då de inte beskattas rimligt och liknöjt bortser från kunskap, och med ointresse för vad som inte är materiellt, men förstår att ingen kanon ökar pizzabudets fart men inte implikationen av utbildningens gynnande av både produktivitet och löner.
Något ironiskt att detta projekt dras i gång när det knappast gäller att inskränka vad folk läser när boken som materiellt föremål står inför hårda utmaningar och själva texten tappat i anseende (AI bidrar) och inte längre anses viktig bland ens tidigare läsande medelklass. Boken avskaffad mer abrupt än den infördes?

Peter Andersson