För tillfället sitter en grupp med en representant per regeringsparti och går igenom statsbudgeten och ekonomiska prognoser. Man går igenom budgetmoment för budgetmoment inför regeringens budgetramförhandling om tre veckor och hör sakkunniga om olika inbesparingsförslag.
Prognoserna har försämrats så pass mycket sedan regeringsförhandlingarna för ett knappt år sedan att nya sparobjekt måste hittas. I regeringsförhandlingarna godkändes så kallade anpassningsåtgärder, framför allt nedskärningar men också strukturella reformer, för sex miljarder euro. De var mycket svåra att hitta och enas kring, vilket var huvudorsaken till att regeringsförhandlingarna drog ut på tiden.
Det är också det som nu gör arbetet så svårt, och därför har man konstaterat att kommande förhandlingar om budgetramen i praktiken blir miniregeringsförhandlingar. Det som gjordes i regeringsförhandlingarna är redan gjort, och nu ska ytterligare cirka tre miljarder euro hittas, där det inte finns något som är enkelt att göra. Den här gången kommer det inte att räcka med bara inbesparingar och strukturella reformer, utan även skattehöjningar kommer att behövas.
Det kommer inte vara roligt att vara med och fatta de här besluten, eftersom alla vet att varje enskilt beslut kommer påverka någon. Därför är det viktigt att besluten blir så rättvisa som möjligt. Besluten behövs dock, eftersom Finlands offentliga ekonomi är i så pass risigt skick. Finland har varit utan tillväxt i 15 år och nästa år kommer vi också ha ökat statsskulden 15 år i rad. Det betyder att Finlands statsskuld kommer vara cirka två och en halv gånger högre i förhållande till Danmark och Sverige, som Finland ofta jämför sig med.
Finlands ekonomi har utsatts för chocker, men de ekonomiska problemen är framför allt strukturella, och just därför behövs strukturella förändringar vid sidan av nedskärningar och skattehöjningar. Det som är allra viktigast är att hitta reformer och en ekonomisk politik som sätter fart på tillväxten genom att skapa förutsättningar för mer investeringar, höja sysselsättningen samt öka förädlingsvärdena via nya produkter som kommer från forskning och innovation.
Målsättningen med regeringens arbetsmarknadsreformer, med modell från Danmark och Sverige, är just att höja investeringarna och höja sysselsättningen. Regeringen har också gjort vissa åtgärder för att höja sysselsättningen bland äldre arbetstagare, genom ett extra jobbskatteavdrag för personer som fyllt 65 år. Denna ålderskategori är en outnyttjad potential för Finlands ekonomi. Sysselsättningen bland 65-69-åriga är i Finland bara 19 procent, medan den är 25 procent i Danmark, 28 procent i Sverige och 32 procent i Norge. Det gäller att få människor att vilja stanna kvar på arbetsmarknaden längre, där morötter som extra jobbskatteavdrag är viktiga och som samhällsekonomiskt snabbt betalar sig tillbaka.
De pågående förhandlingarna är ytterst viktiga, och fast det inte är några roliga förhandlingar är det helt oerhört viktigt att nu vara med i regeringsunderlaget så att man kan påverka. Vi har regelbundna genomgångar om vilka förslag som är på bordet och där det också finns mycket på spel för Åland, inte minst bemanningsstödet för sjöfarten som ofta finns med på utkast till nedskärningslistor. Att vara med runt de bord som fattar besluten gör att man kan påverka, vilket är viktigt för Åland och därför viktigt för mig. ”Miniregeringsförhandlingarna” avslutas den 16 april.
Mats Löfström
