Ena dagen höjs taxorna för färjtrafiken samtidigt som man inte sätter vägtullar för de som nyttjar vägarna på fasta Åland. Jag tycker att det är mycket bra att landskapsregeringen nu försöker långsiktigt och systematisk modernisera trafiken och systemet men det blir ytterligare en försämrande och försvårande omständighet för de som bor och verkar här.

För inte så länge sedan fanns i Kommunernas Socialtjänst (KST) som förslag att ta bort socialarbetarna i skärgården, tjänster de köper av kommunerna. Det stoppades som tur var.

Plötsligt får vi veta att postkontoren ska läggas ned i två skärgårdskommuner, ingen diskussion om viktiga arbetsplatser, ingen modernisering och tanke om att i stället utlokalisera mer arbete. Utan statistik om hur många som besöker posten per dag tycks vara riktgivande. Samtidigt arbetar folk på olika platser i världen eller hemifrån utan att det är problem, alla måste inte sitta på en central plats i ett gemensamt kontor.
Nedmonteringen har hållit på i över 30 år, ofta små minskningar som i sig inte kanske har så stor betydelse men där centralortens och majoritetens norm styr och vi i utkanten som är en minoritet förlorar. En spik i kistan var när de nuvarande landskapsandelssystemet infördes. Ingen skärgårdskommun kan med det göra verklig skillnad själv, pengarna räcker för en del kommuner inte ens till det lagstadgade. I kommunerna kämpar vi på men nästan all kraft går åt att bevaka att inte försämringar sker. Lite tid, kraft och resurser finns för nytänkande, nya satsningar och utveckling.
Om man menar allvar med en levande skärgård behövs att landskapet:
• Startar med att göra skärgårdskonsekvensanalyser på alla insatser och förändringar som görs och använd dem för att vidta åtgärder som stödjer skärgården.
• Sätter i gång med att ta fram en skärgårdslag.
• Gör en plan för ett lyft för skärgården, där pengar för en större satsning finns. Det finns mycket idéer här ute, men inga pengar. Vi hade, liksom jag vet att andra kommuner också har haft, ett framtidsseminarium för fullmäktige där fina idéer togs fram, men inga resurser att förverkliga finns.

Mia Hanström

Kumlinge